Västerlanda betyder antingen boplats eller platsen där det finns en slingrande å. Det senare syftar i så fall på Västerlandaån som rinner från Västersjön ut i Göta älv. Det tidigaste skriftliga belägget är från 1350- talet: "Vistalanda sokn, tillhör Hjärtums pastorat".
Från Snorres sagor och muntlig tradition berättas det att Olav Haraldsson (Olav den helige) omkring år 1020 flydde från de norska stormännen genom detta område av "Viken" (Bohuslän).
En av hans män tog på sig kungens röda mantel och lockade förföljarna på avvägar för att kungen skulle kunna fly över Göta Älv och rädda sig hos svenskarna. Ett minnesmärke från denna tid finns i en by i södra delen av församlingen, S:t Olavs källa, Källseröd.
Efter sin återkomst till Norge dödades Olav Haraldsson år 1030 vid Stiklastad. Därefter utbredde sig kristendomen med en lavinartad hastighet i hela Norge, under och tecken uppstod på många av de platser som Olav den helige hade varit.
På 1200-talet nåddes Norge av Clunyrörelsen. Detta innebar en blomstringsperiod för det kyrkliga livet. Den stora katedralen i Trondheim byggdes och många nya stenkyrkor bl.a. Västerlanda och Hjärtums kyrkor. Från denna tid kan man se de medeltida långväggarna från koret till läktaren, samt kyrkans dopfunt.
1300-talet innebar en nedgångstid för Norge. Digerdöden drabbade landet mycket hårt. Och från år 1380 förlorade Norge sin ställning som eget land och blev unierat med Danmark. Periodvis en provins till Danmark, men i vissa tider med egen lagstiftning. (Detta beroende av sina grannländer fortsatte ända fram till 1814/1907. I Sverige härskade Magnus Eriksson och den heliga Birgitta påverkade fromheten.
Under 1400 talet hade den katolska kyrkan en stark ställning i Norge. Kyrkomöten för Nidaros kyrkoprovins stiftade nya kyrkolagar. Domkapitlen fick ett större inflytande på biskoputnämningar än i de flesta andra europeiska länder och ärkebiskopen var en självklar ledare av riksrådet.
Danmarks välde markerade ännu starkare under 1500-talet. Norge förlorade sina politiska organ. Reformationen genomfördes snabbt och hårdhänt. Ärkebiskopsämbetet försvann 1537. Biskops- och klostergods drogs in och danskan blev kyrkospråk. Men på landsbygden gick reformationen långsammare. På 1570 talet finns ett visitationsprotokoll från biskopen i Oslo, Jens Nilsson, där han omnämner Västerlanda och S:t Olavs källa. Folket fortsatte att fira sina helgon! (Olsok 29 juli)
Stormaktstiden på 1600-talet innebar att Bohuslän blev svenskt territorium genom freden i Roskilde 1658. Från 1693 tillhör hela Bohuslän Göteborgs stift.
Prästtillsättningsstriden
Kung Karl XI hade utsett Bonander till kyrkoherde i pastoratet, men församlingsborna protesterade mot detta val. Då den nye kyrkoherden skulle leda gudstjänsten så störde kyrkfolket ordningen och klagomål framställdes till kungen. Karl XI utfärdade en dödsdom på dessa som hade stört ordningen. Men efter att dessa gått upp till kungen och bett om benådning, så fick de straffet ändrat till spöstraff på Bohus fästning - sex gatlopp mellan två hundra knektar utrustade med piskor.1690 utfärdar kyrkoherde Bonander ett förbud mot att fira Olsok vid S:t Olavs källa. Dit kom stora skaror ända från Halland och "förde ett oskickligt leverne".
Från 1782-1913 var Hjärtums och Västerlanda kyrkor patronatskyrkor för Ströms säteri - som från från slutet av 1600-talet till början av 1900-talet, en av de största jordegendomarna i Bohuslän. Det innebar att patronus tog emot kyrkans tionden, och skulle underhålla kyrkorna och tillsätta kyrkoherde. Denna period kännetecknades av vanvård och förfall.
På 1700-talet förlängdes kyrkans långväggar. Kyrkan var patronatskyrka fram till år 1913 och patronen skulle tillse att nödvändigt underhåll av kyrkan gjordes. Han hade sin egen kyrkbänk i korets nordända. Kyrktaket målades av Christian Schönfeldt - den yttersta domen och åtta andra bibliska berättelser. Det tog 20 år innan det blev färdigmålat till en kostnad av 120 daler silvermynt. Vid inventeringen år 1830 finns inte dessa målningar kvar längre, det enda som återstår är en målad träplanka på kyrkvinden.
Under den stora befolkningsökningen under 1800-talet så fördubblas invånarantalet i församlingen. Schartauväckelsen kommer till bygden. Biskop Wingård i Göteborg ger de nya väckelsepredikanterna endast korta missiv och därigenom sprids väckelsen över hela stiftet. Ett nytt kyrktorn byggs och blir klart år 1896.
Västerlanda kyrka restaureras år 1954 och gav kyrkan dess nuvarande utseende: vitkalkade väggar och avdelat kor som ger plats åt en sakristia bakom altaret.
Mer information om Hjärtums och Västerlandas kyrkor och kyrkogårdar finns i följande böcker:
Hjärtums och Västerlanda kyrkor, Maj-Brit Wadell, Almqvist & Wiksell, Stockholm 1968.
Hjärtum-Västerlanda Inlands Torpe, häradshistorik, L.M. Svenungsson, Uddevalla 1960.