Pilgrimens sju nyckelord beskriver nutidsmänniskans längtan och behov av inre frid.
Frihet
Frihet är det bästa ting. Alla är vi slavar under almanackan. Tiden styr våra liv och när stressen blir för stor kan vi känna att vi äts upp inifrån. Men det är inte bara tiden som låser oss, även de materiella tingen runt omkring oss tynger och begränsar. Jakten efter upplevelser och kraven på att hänga med vår tid kan ibland bli oss övermäktiga och till slut känner vi.... - absolut ingenting! Därför är känslan att ge sig ut på vandring obeskrivlig. Kasta en sista blick över axeln och känn efter! Du är fri!
Blott i det öppna har du en möjlighet
Låser du om dig kvävs och förtvinar du
Ut i det fria skall du med Herren gå
Kraften fullkomnas i din svaghet då
Psalm 90:1
Enkelhet
Det bästa i livet är gratis. Vad behöver vi egentligen för att leva väl? Inte så mycket som vi tror. När du packar inför en resa upptäcker du snart hur mycket du kan lämna hemma. Och när du vandrar behöver du inte 25 kilo på ryggen, det räcker med några få. Ofta tynger våra ägodelar, även när vi inte bär dem på ryggen. De kan till och med ge mer bekymmer än glädje och hindra oss från att uppleva det där som kallas livet.
Må andra bördor bära
av gods och överflöd
vi vill ej mer begära
än dagligt färdebröd
Psalm 615:3
Bekymmerslöshet
Vilket underbart ord! Släpp vardagens bekymmer och oro. I evighetens perspektiv väger våra bekymmer ingenting. Det kanske låter lättsinnigt, men det handlar varken om slapphet, likgiltighet eller ansvarslöshet. Det handlar om förmågan att vara närvarande i det som sker. Det som har varit är inte mer, det som inte har kommit, finns inte. Det är en underbar befrielse att leva i nuet. Lägg ditt liv i Guds händer på din vandring genom livet.
Bekymra dig inte för livet
nog får du ditt dagliga bröd
Det är dig av Skaparen givet
han ser ditt behov och din nöd
Psalm 243:3
Tystnad
Hur låter den? Hur ofta hör vi tystnaden? Den försvinner i vardagens ljud- och bildbrus och om det någon gång blir tyst, då infinner sig i stället - tomheten. När man har lärt sig att umgås med tystnaden som en välkommen vän kanske man även lär känna sig själv - och Gud. I viskningen, i bäckens porlande, i själens längtan, hörs hans röst tydligare än annars. Den ordlösa gemenskapen under en vandring talar ofta mer än tusen ord och svetsar samman människor på ett förunderligt sätt. Det är välsignat att umgås, utan krav på att ständigt vara intressant!
I Guds tystnad får jag vara
ordlös, stilla utan krav
Klara rymder, öppna dagar
här en strand vid nådens hav
Psalm 522:1
Långsamhet
Stoppa världen, jag vill hoppa av! Det är lika bra att sluta stressa - du kommer ändå aldrig att hinna allt. Snabbtåg, motorvägar och ständigt snabbare uppkoppling hjälper inte, för dygnet har ändå bara tjugofyra timmar. När tempot blir för högt finns ingen tid för eftertanke. Det går bra ett tag, men förr eller senare kommer livets stora frågor och gör sig påminda. Trots att de inte stod i almanackan. Förr i tiden for människorna på retreat en gång i veckan: de gick i kyrkan. Vilken lyx! Det unnar vi oss inte idag, för det är så mycket att göra. Att gå i kyrkan är ett sätt att varva ner, att gå på vandring är ett annat. Unna dig den stilla lunken i hjärtats takt!
Vila i din väntan
Stilla mötet sker
All din stora längtan
Herren hör och ser
Psalm 205:1
Delande
Att dela ett ord eller två gör det lättare att gå. I ett samhälle där jaget har blivit det stora livsprojektet verkar vi inte alltid ha ork eller lust att ta del av andra människors liv om det inte gagnar oss själva. Det är mycket som rörs upp i vårt inre när vi är på vandring och får tid att tänka. Att då dela ett ord med den som går bredvid kan kännas befriande. Först pratar man kanske om jobb, hem och familj. Men yrken, kunskaper, bakgrund och erfarenheter betyder allt mindre ju längre man vandrar. Snart delar man det mesta; mat, vatten, glädje, ömma fötter, livshistorier och existentiella frågor. Och att ta emot nattvarden ur en näverkåsa någonstans längs vägen gör delandets symbolik ännu starkare.
Vårt liv har vi fått för att leva tillsammans
att spegla ditt himmelska ljus
att växa i kärlek, att öppna för andra
vår dörr, vårt hus
Psalm 85:4
Andlighet
Det finns något bortom bergen. Är människan inte mer än ett dammkorn i rymden, inte mer än ett djur i evolutionens strid, bara en fortplantningsmaskin eller konsument och producent. Är det allt? Jordiskt och himmelskt, andligt och materiellt, synligt och osynligt - gränserna försvinner ju längre vi kommer i vår vandring. Allt är vävt i ett stycke - precis som kropp, själ och ande. Kroppen och själen brukar få sin näring, men hur är det med den andliga näringen? Längtan efter det Eviga kan växa sig stark utan att vi vet vad det är vi saknar. Öppna ditt hjärta inför din fortsatta vandring ut i världen! Kanske kommer det ett andligt SMS när du minst anar...
Det finns en väg till himmelen
en väg till Guds Jerusalem
den börjar här, den börjar nu
var än den går, den går till Gud
Psalm 303:4
Text av Helena Långström Schön, med inspiration av Hans-Erik Lindströms tankar om de sju pilgrimsorden.