Lyssna

Adams hantverk blir en del av vårt kulturarv

– Jag brukar peka på tornet och säga till min flickvän att det där är min arbetsplats, säger Adam Fridström som arbetar som plåtslagare på domkyrkotornet. Jo, jag vet, brukar hon svara, men det här är väldigt speciellt. Det går inte att jämföra med andra jobb. Jag kommer nog aldrig att göra något liknande.

Adam är från Linköping och har arbetat som plåtslagare i tio år. Plåtslagarutbildningen gick han på Praktiska gymnasiet här i stan.

– Det var snart ett år sen vi började där nere, men nu börjar vi närma oss toppen, berättar Adam. Nu går det ganska snabbt när tornet smalnar av så i slutet av maj räknar vi med att vi är klara hela vägen upp. Så fort spiran är på plats så börjar vi riva ställningen. I sommar ska man börja kunna se toppen på tornet igen. Sen kommer vi fortsätta arbeta längre ner. Vi har lämnat en del ofärdigt därnere för att bli klara här uppe först. Det blir mer finlir där nere. Runt småtornen har vi valt att behålla det som går av den gamla plåten, för det är mest dom stora ytorna som blivit stormskadade.

– Vi började nerifrån och sen har vi rivit några våningar i taget, förklarar Adam. Ibland så har det funnits gamla markeringar att gå efter. Det måste varit väldigt bra krita som man använde på 60-talet för mycket finns kvar. Trästommen är dessutom torr och fräsch. Man har använt bra virke och pappen har varit tät överallt.

– Man utgår från mittenskivan av plåten så har man en grund att gå efter och så bygger man ut åt kanterna, berättar Adam. Dom så kallade tvärfalsarna är färdiga och sen skjuter man fast kopparplåtarna. När vi började prova dom första bitarna och insåg vi att det inte alls gick smidigt och lätt att skjuta i varandra. Då kändes det lite tufft att det var 3 000 plåtar som skulle på plats. Patineringen gör att det blir strävt och väldigt mycket friktion. Men det har vi löst med att använda tätningsmedlet på rätt sätt.

– Det är väldigt mycket handfalsning, förklarar Adam. Vi har lite mer förbockad plåt, men annars är det i stort sett samma moment som förr. Det är ett riktigt gammeldags hantverk som går långt tillbaka i tiden. Verktygen är i stort sett likadana. Det är lite mer gummi och ergonomiska handtag på dom nu.

– Det är ofta så att man kan göra stora tak som är jättefina, men sen är det aldrig någon som ser dom, tänker Adam. Antingen är dom så högt upp eller så är dom så flacka så ingen ser. Domkyrkotornet ser man från långt håll vart man än kommer ifrån. Det är roligt att få vara med och vara en del av kulturarvet. ■

Text och foto: Royne Mercurio (ur Liv & Längtan Nr 4 2024)

För Gud och plåtslagare är ingenting omöjligt

– När vi lyfte ner spiran så kunde vi ta i ganska rejält för att få loss den, men när den ska på plats igen så får vi knappt röra vid den så vi inte förstör förgyllningen, berättar Niclas ”Plåt-Niclas” Bylund som är den som ansvarar för arbetet med att byta all plåt på domkyrkotornet. 

Domkyrkans torn restaureras

Restaureringsarbetet av domkyrkotornet kommer att pågå i tre år fram till 2025. Då kommer plåt och sten att bytas ut och toppspiran och urtavlor kommer att förgyllas. På den här sidan kan du kunna följa arbetet löpande med information och bilder.