Barnen som ska rita är nio, tio och elva år gamla och sjunger i Domkyrkans barnkör Happy Voice.
– Det kan vara så att vi faktiskt lever när den öppnas igen. Då är vi ungefär 90 år och jättegamla och skrynkliga, tänker någon.
– Och bor vi i Linköping då så kan vi få vara med när tidskapseln öppnas igen, fortsätter någon annan tanken.
– Eller så är vi döda, säger en tredje och alla skrattar.
Alla barnen får ett arkivbeständigt papper, några kritor och så ger dom sig ut på upptäcksfärd i den 900 år gamla katedralen. Några smyger iväg själva och hittar en egen plats att rita på. Andra går fnissande två och två. Blickarna söker längs valven. Letar detaljer. Upptäcker skimrande vackra fönster högt ovanför. Andra upptäcker Martin Lönnebos färgglada frälsarkranspärlor i golvet. Tystnad. Kärlek. Hemligheter.
– Jag har valt att rita pärlorna i golvet för jag tycker att dom är fina, säger Isabel. Sen finns dom som armband också. Det blir roligt att skicka med våra teckningar i tidskapseln.
– Jag ritar kyrkfönster, berättar en annan Isabelle. Det är färgglatt och fint och roligt att måla av.
– Det är kul att folk i framtiden ska få se det vi gör, tänker Agnes. Jag ska också rita dom fina fönstren. Dom är fina och vackra.
– Det ska vara jättemycket blod i ansiktet, säger Julia som ritar av Jesus på korset. Sen har jag ritat en grej som man kan tända ljus i, en blomma som jag såg där borta och en psalmbok. Dom är fina och inte jättesvåra att rita.
– Sen har jag skrivit en hälsning till framtiden, berättar hon och läser högt: Jag hoppas att det inte är något krig i världen och att miljökrisen är borta.
Det är många som skickar med en önskan till framtiden om en värld utan krig och miljöförstöring, men någon undrar också om bilar kan flyga om hundra år.
I sommar när spiran åter är på plats och gnistrar som en guldgul sol högst upp i domkyrkotornet, så vet barnen varje gång dom går förbi att dom varit med och skapat en hemlig skatt som väntar på att hittas av kommande generationer. ■
Text och foto: Royne Mercurio (ur Liv & Längtan Nr 4 2024)