Gårdsnamnet Skäggetorp är känt sedan början av 1300-talet. Bland de flera hundra år gamla ekar mitt i Skäggetorp står sedan 50 år tillbaka en brun tegelkyrka med ett säreget kälkbacksliknande tak. Skäggetorps kyrka som ritades av arkitekt Kai Bro Sörensen invigdes på pingstafton 1975.
– Jag har bott i Skäggetorp sen 1978 och jag kom in i kyrkan 1987 när min dotter började sjunga i kör, berättar Åsa Torstensson som varit ordförande i kyrkoråd och församlingsråd i många år.
Vi sitter och dricker kyrkkaffe efter en välfylld söndagsgudstjänst i Skäggetorps kyrka. Vid bordet sitter även Lillemor Eriksson, tidigare kyrko- herde i församlingen, Liza Hagberg Lerner som är församlingsherde sen hösten 2022 och församlingsrådets ordförande Jens Wiethege.
– Jag flyttade till Skäggetorp 1968 så jag bodde faktiskt här innan kyrkan byggdes, konstaterar Lillemor. 1992 blev jag pastorsadjunkt och var kvar i 15 år tills jag gick pension.
– Jag började jobba här på vårdcentralen 2009, berättar Jens. Det var lätt att hitta in i församlingsgemenskapen och lära känna människor i kyrkan.
– Jag valde medvetet att söka mig till Skäggetorp, berättar Liza. Det är en församling med väldigt mycket mångfald, inte bara kulturellt, utan även åldersmässigt. Det ger jättemycket att få vara i ett församlingsarbete med människor som ser sig som kristna, som söker och som vill samtala och fördjupa sin tro. Efter Domkyrkan så är Skäggetorp den största gudstjänstfirande församlingen i Linköping. Med 20–25 barn varje söndag. Kanske en bild av framtidens kyrka och en plats där man får odla sin tro och identitet som kristen.
– Vi är nog många som medvetet sökt oss till Skäggetorp, konstaterar Lillemor. Jag hade hela tiden en känsla av att människor behövde kyrkan, att den var adekvat. När människor behövde hjälp så sökte man sig till kyrkan.
– Redan på 80-talet så var kyrkans motto att tröskeln ska vara låg och dörren ska vara öppen för alla, säger Åsa.
– Från mitt perspektiv på vårdcentralen ser jag hur lätt det var att få till ett samarbete med vaccination i kyrkan, tänker Jens. Vi funderade på hur det skulle vara att skicka muslimer till kyrkan för att vaccinera sig, men det var inget problem. Kyrkan är en samhällsaktör som man har respekt för och som är så öppen att alla känner att dom får komma dit.
– När Skäggetorp var nytt så var det tio år som det inte fanns någon kyrka, berättar Lillemor. Det firades gudstjänster i Nygårdsskolan och barngrupper träffades i någon källarlokal. Så det fanns församlingsverksamhet innan kyrkan fanns.
– Barngrupperna var stora och många minns diakonen Ulla-Britta Ragnarsdotter som kom hit redan 1966. Det är fantastiskt vad mycket den här kyrkan betytt för så många människor, säger Åsa.
– Samhället har förändrats. Förskolor och fritids funkar på ett annat sätt idag, konstaterar Liza. Det är en utmaning för kyrkan att förändras i takt med att samhället förändras.
– Ja, när förskolan Pärlan startade 2014 var det för att möta ett behov i området, säger Åsa.
– Och idag samverkar vi med kulturhuset Agora och har till exempel både kör och babysång där, berättar Liza.
– Det har alltid varit mycket samverkan i Skäggetorp, tänker Lillemor. För att möta människor som behövde hjälp på olika sätt.
– Många har dålig kännedom om hur Sverige fungerar och då kommer man till kyrkan och frågar för att förstå eller få hjälp att komma dit man behöver, säger Liza. Diakonimottagningen är väldigt viktig för att hjälpa människor in i det svenska samhället.
– Människor har ett stort förtroende för kyrkan och det är något vi måste förvalta, säger Jens.
– Behoven är stora, säger Liza. Arbetslöshet, utanförskap och fattigdom är så stora problem att man känner sig maktlös ibland. Men det finns också mycket glädje. Människor stöttar och ställer upp för varandra på ett fantastiskt sätt. Vi ser att många behöver samtalsstöd. Någon som har tid och lyssnar. Det är inte så att man bara ber om konkreta saker, utan när livssituationen blivit rörig, något har hänt, sjukdom, separationer som gör att livet blir tufft och svårt att navigera i. Då har vi som kyrka något vi kan bidra med i Skäggetorp.
– En annan sak som fick en nystart efter påskkravallerna är religionsdialogen, fortsätter Liza. Det börjar ge frukt nu. Det blir en sorg när något urartar i ett område där människor trivs, vill leva och vill varandra väl. Linköping utsågs häromåret till Europas mest innovativa stad, samtidigt har vi ett utsatt område med kriminalitet, arbetslöshet och där människor inte mår bra. Kommunen bjöd för ett år sen in organisationer till projektet Medborgarlöftet för att vi tillsammans måste lyfta Skäggetorp som område för att bidra till att det ska vara tryggare att leva och bo här. Unga ska bli fredade från att bli rekryterade in i kriminalitet. Målet är att Skäggetorp inte ska vara ett särskilt utsatt område och genom religionsdialog är vi med och jobbar med att skapa goda mötesplatser. Min vision är att kyrkan ska vara en lagspelare och medspelare för att stötta människors liv, för det goda samhället och för att världen ska leva, avslutar Liza. ■
Text och foto: Royne Mercurio (ur Liv & Längtan Nr 3 2025).