– Det kan finnas en tröskel att gå med, men tar man sig över den är mycket vunnet, säger Arne Thorfinn, som deltog i gruppen för några sedan.
Att förlora en partner är en av de mest smärtsamma upplevelserna man kan gå igenom. Sorgen kan kännas överväldigande, och det är lätt att känna sig ensam i sin förtvivlan. För att stötta personer i den här situationen erbjuder Svenska kyrkan i Linköping samtalsgrupper om sorg, en plats där man kan dela sin smärta med andra som drabbats av förlust, och där ensamheten kan brytas.
– I sig är det ingen revolutionär metod, men att på ett kravlöst sätt få sätta ord på det man upplevt och att få lyssna till andra är något många uppskattar och tycker hjälper, säger prästen Madeleine Nordell.
Två som har gått den här gruppen är Arne Thorfinn och Eva Darén, som efter 53 respektive 50 års äktenskap, förlorade sina partners under våren och sommaren 2021. Några månader senare fick de en inbjudan från kyrkan om sorgegruppen och valde att gå med. Något de aldrig har ångrat.
– Att dela med sig av sorgen är ett sätt att lätta på bördan. Att berätta för andra blir också ett sätt att berätta för sig själv, säger Arne.
Kunde vara sig själv
Oavsett om man är medlem i Svenska kyrkan eller inte kan man gå med i samtalsgrupperna om sorg. Gruppen för personer som har förlorat sin partner träffas vanligtvis varannan vecka under några månader och samtalet leds av Madeleine och hennes kollega Anna Haglund Fröhler.
– För mig var det väldigt viktigt att få prata till punkt, och det fick man verkligen här. Alla lyssnade och vi fanns där som stöd för varandra. Man kunde även få med sig lite handfasta tips, säger Eva.
Trygghet är ett ord som både Arne och Eva återkommer till när de minns tillbaka på samtalen de hade i sorgegruppen. Här finns plats för både tårar och tystnad, där deltagarna själva bestämmer vad de vill dela och hur mycket de vill öppna sig.
– Man kunde bara vara sig själv, utan att behöva prestera. Ville man bara vara tyst gick det också bra. Allt som sägs under samtalet stannar i den gruppen, vilket också kan vara skönt, säger Arne.
Starkt vänskapsband
Att det knyts vänskapsband som håller även efter att gruppen har avslutats är inte ovanligt, och så blev det för Arne och Eva. De stöttar varandra i vardagen, ses på en fika när tillfälle ges och gör olika resor tillsammans.
– Första julen efter gruppen var jag tomte för Evas barnbarn, och de trodde det var den riktiga tomten, säger Arne och skrattar.
– När jag gick med i den här gruppen var jag tydlig med att jag inte ville träffa någon ny man, men jag träffade en vän. Vår vänskap är på en bra nivå och det är jag väldigt glad och tacksam för, säger Eva.
Båda uppmanar fler som har förlorat sin partner att i alla fall ge kyrkans sorgegrupp en chans.
– Det kan finnas en tröskel att gå med, men tar man sig över den är mycket vunnet. Man får så mycket tillbaka om man vågar, säger Arne. ■
