Varför är det så brutalt i världen? Varför har livet så mycket lidande och varför mår jag så dåligt?
O denna kontrast mellan liv och död, skönhet och banal ondska. Så mycket skuld och skam att hantera. Så många anklagelser att kasta ur sig. Så många tankar en hjärna tänker och så många fantasier och erfarenheter vi gör på bara en dag och ändå gör vi om misstag och fel.
”Fråga Gud” samklingar så bra med det vi ropar på söndagen i kyriet och sjunger ”Herre, förbarma dig” och ber förbönen för hela världen. Kyrkan är verkligen en samlingsplats för mig och för alla som söker och vi söker också något från den Gud vi hoppas på. Det är inte en samling för dem som har hittat instruktionsboken för livet, snarare för dem kommit på att det är ett bra ställe att söka djupare på.
Jag behöver söka tillsammans med andra och få perspektiv, när vi delar våra tankar och liv och mening, men jag måste hitta mina egna svar.
Är svaret en närvaro som är även i lidandet och till och med döden? Är svaret också en blick som kan se allt och ändå älska? Är svaret inte möjligt att fånga? Ingen kan ju äga hela sanningen. Vi äger mest våra frågor, men även de är ju gåvor, för utan frågorna vore vi inte mänskliga.
Så tack igen för dina frågor, Miss Li, tack för att du påminner om Guds närvaro mitt i det mänskligt sårade och plågade livet och tack Jesus för att du också lyssnade en stund.
Anders Facks • universitetspräst
(ur Liv & Längtan Nr 3 2023)