Det kommer att ta några år innan ängen blomstrar. Först måste jorden utarmas så inte gräset tar över. Detta innebär att vi låter gräset växa högt och att ytan bara slås en gång per år samt att växtmaterialet tas bort.
Samtidigt skapar vi ett antal gångar i gräsytan där vi sår in cirka 25 olika sorters örter typiska för svensk äng, för att hjälpa blommorna lite på traven. Det är örter som till exempel blåklocka, prästkrage, rödklint, rölleka, gulmåra, humleblomster, gullviva och smällglim.
När sedan ytan blivit äng kommer skötseln bestå av att ytan slås med slåtterbalk eller liknande en gång per år i slutet av juli eller början av augusti, när växterna har blommat och satt frö. Materialet får sedan ligga några dagar så att örterna hinner fröa av sig innan det tas bort.
Närmast vägbanor, cykelvägar och gångstråk kommer vi även fortsättningsvis klippa gräset kort.
Så här skriver Naturvårdsverket i sitt faktablad om äng och varför det är viktigt med ängsväxter:
”Vi behöver vilda pollinatörer som fjärilar, humlor och vildbin för att vi ska kunna odla mat och för att kunna bevara annan biologisk mångfald. Idag är de hotade i landskapet och behöver därför vår hjälp. De vilda pollinatörerna använder nektar och pollen från blommande växter som föda, både till larver och som vuxna insekter. Mångfalden av växter är viktig, för ju fler olika växter det finns desto fler olika insekter kan nyttja dem. Alla kan göra något för att öka mängden blommor i landskapet och på så vis förbättra förutsättningarna för vilda pollinatörer.
Ängsväxter är samlingsnamnet för blommande vilda växter som var vanliga i det traditionella jordbrukslandskapet i Sverige. Ängen slogs varje år och höet togs tillvara för att få djurfoder till vintern. En typisk ängsväxt är lågväxande och flerårig. Den klarar näringsfattiga förhållanden och slåtter bra, men blir lätt utkonkurrerad av högre växter.
Genom att gynna och plantera ängsväxter även i trädgårdar och offentliga miljöer gör du därför en stor insats för de vilda pollinatörer som behöver dessa växter. De mest sällsynta och hotade vilda pollinatörerna i Sverige är helt beroende av ängsväxter.”
Örter för normaläng (lera)
Rölleka Achillea millefolium
Stor blåklocka Campanula persicifolia
Rödklint Centaurea jacea
Väddklint Centaurea scabiosa
Brudbröd Filipendula vulgaris
Gulmåra Galium verum
Humleblomster Geum rivale
Flockfibbla Hieracium umbellatum
Äkta johannesört Hypericum perforatum
Slåtterfibbla Hypochoeris maculata
Åkervädd Knautia arvensis
Sommarfibbla Leontodon hispidus
Prästkrage Leucanthemum vulgare
Svartkämpar Plantago lanceolata
Rödkämpar Plantago media
Gullviva Primula veris
Brunört Prunella vulgaris
Smörblomma Ranunculus acris
Höskallra Rhinanthus serotinus
Ängssyra Rumex acetosa
Rödblära Silene dioica
Smällglim Silene vulgaris
Ängsvädd Succisa p
Gräs
Vårbrodd Anthoxanthum odoratum
Ängshavre Helictotrichon pratensis
Luddhavre Helictotrichon pubescens
Fårsvingel Festuca ovina
Rödsvingel Festuca rubra
Ängsblandning utan gräs
Rölleka Achillea millefolium
Stor blåklocka Campanula persicifolia
Rödklint Centaurea jacea
Väddklint Centaurea scabiosa
Brudbröd Filipendula vulgaris
Gulmåra Galium verum
Humleblomster Geum rivale
Flockfibbla Hieracium umbellatum
Äkta johannesört Hypericum perforatum
Slåtterfibbla Hypochoeris maculata
Åkervädd Knautia arvensis
Sommarfibbla Leontodon hispidus
Prästkrage Leucanthemum vulgare
Svartkämpar Plantago lanceolata
Rödkämpar Plantago media
Gullviva Primula veris
Brunört Prunella vulgaris
Smörblomma Ranunculus acris
Höskallra Rhinanthus serotinus
Ängssyra Rumex acetosa
Rödblära Silene dioica
Smällglim Silene vulgaris
Ängsvädd Succisa pratensis