Några gravar av särskilt intresse
Vi publicerar här ett antal gravar av speciellt intresse med hänvisning till kartan i slutet och på griftegården uppsatta tavlor.
1. Den Mörnerska släktgraven visar en hel utställning av gravvårdar i skilda stilar och med såväl kristna som klassiska emblem.
Här bör först nämnas Hampus Didrik Mörner, död 1816, en av stadens främsta donatorer under 1800-talet.
Han skänkte 1812 gården Hunnebergsgatan 21 till en stiftelse, som beredde rum med vedbrand för 25-30 fattiga.
Riksbekant är " kungamakaren" Carl Otto Mörner (1784-1868). Det var han som lanserade marskalken Bernadotte som kronprins vid riksdagen i Örebro 1810.
C O Mörner var gift tre gånger. En av sina gemåler kallar han på en nu försvunnen gravvård "Jordens Prydnad", vartill hon avancerade vid sin födelse, och " Himlens Prydnad", som hon blev vid sin död. Längre kan man inte gå i couroisie!
En stor tjänst gjorde överste Hampus Mörner staden genom att 1862 sälja sin trädgård för 750 rdr. Så tillkom Trädgårdstorget.
2. Under åren 1848-1853 var Carl Ludvig von Hohenhausen krigsminister.
3. En rad medlemmar av släkten Friedleiffer var garvare och sadelmakare i Linköping. Nils August var den siste lärlingen i garvarämbetet i Linköping.
4. Det vackra huset Platensgatan 2 byggdes av lanträntmästare Johan Hagdahl. Hans son Charles Emil(1809-1897) blev fattigläkare i Ladugårdslandets församling, gifte sig rikt och ägde bland annat Tidö slott i Västmanland och hus vid Hötorget. Han hade mångsidiga intressen – fångvård, lantbruk, mejerihantering och trädgårdsskötsel – och var stor konstsamlare. Han blev en legendarisk kokboksförfattare med sin bok "Kokkonsten som vetenskap och konst" 1879, i sitt slag utan motstycke på svenskt språkområde – han upptar där bland annat traditioner från Hans Brask. Hans dotter Gertrud Amalia blev gift med häradshövding Marcus Wallenberg och mor till Jacob och Marcus Wallenberg. Så förenades två gamla Linköpingsfamiljer.
5. Två generationer Åman var stadsläkare i Linköping. Den äldre, professor J A Åman, död 1853, anlade en förnämlig trädgård vid Djurgårdsgatan och planterade en park för sina patienter vid gamla hospitalet.
6. Länge bortglömd var hemslaktaren Johan Johansson från Gammalkil. Han lurades 1864 av en utpressare, bokbindaren Salmoni att placera 1000 rdr vid domprostens loge vid vägen till Tannefors. Han var en föregångsman för den evangeliska väckelsen. Uthuset vid hans gård Djurgårdsgatan 14 inrymde "Läsarnas vind", där lekmannaförkunnelsen debuterade i Linköping.
7. Adolf Fredrik Nordvall (1806-1874) blev illitterat rådman och riksdagsman. Han representerade köpmännen, som på 1860-talet tog över makten från hantverkarna, som en gång utgjorde H B Palmaers röstunderlag till riksdagen. Han gjorde stora insatser vid organiserandet av den borgerliga kommunen och kan räknas som 1800-talets främste kommunalman i Linköping vid sidan av hypotekskamrer K G Bodin.
8. Johan Henrik Wilhelm Steinnordh hör till de legendariska läroverkslärare, som har mängder av anekdoter, knutna till sitt namn – med större och mindre rätt. Han var son till en bankrutterad klädesfabrikör i Norrköping och levde hela livet i en osäkerhet, som balanserades av en utomordentlig slagfärdighet. Lägger man därtill hans lärdomshögfärd och gnidighet, förstår man att han var påfrestande för de flesta. Han presiderade vid invigningen av läroverks-huset (nuvarande stadshuset) 1864.
9. Axel Karlson var gruvarbetarpojke från Åtvidaberg och började som affärsbiträde i en manufakturaffär 1874. 1877 flyttade han till Storgatan 39 "som kom att bli centrum i ett mäktigt lokalt handelsimperium" (Linköpings historia Vs 102). Samtida var svågern Jonn O Nilson, vilket väl förklarar att Axel Karlson fick många tunga kommunala uppdrag och ledande poster i ortens näringsliv.
10. Linköpings gymnasium har haft många skickliga latinare bland sina lärare. Främst är Samuel Älf men till de stora räknas också Sven Yckenberg ( 1770-1815). Hans läroböcker i latinska språket användes länge och i stor utsträckning.
Hans son Per Gustaf var abiturient och skulle hösten 1823 börja sina studier i Uppsala, då han drunknade under badning i Stångån. Samma vår hade han grundat "Sällskapet för forntida minnen" vid Katedralskolan i Linköping. Den kände författaren C F Dahlgren har tecknat Per Gustaf Yckenbergs minne i "Aning och sympati".
11. Gravplatsen för familjen Pereswetoff-Morath på Kallerstad är den enda på södra griftegården som äger ett gjutet valv – alltså en motsvarighet till Jaegerhjelmska graven på norra griftegården.
En märklig man var lagmannen W Pereswetoff-Morath, under 40 år landssekreterare i Östergötland. När brännvinsupproret bröt ut i Norrköping vid nyåret 1800, begav sig landshövdingen dit för att återställa ordningen. Kvar i Linköping blev landssekreteraren, gammal i gården. När upproret bröt ut i Linköping något dag senare, tvekade han inte att knäcka det snabbt och effektivt genom att inkalla militären, som stannade kvar nästan fem månader – på borgarnas bekostnad. Detta gjorde Linköpingsborgarna utfattiga för decennier framåt.
Ändå fanns det resurser kvar i Linköping – på vintern flyttade de adliga godsägarna in från landet i sina gårdar i staden. Nu skulle de roas. Och då stod landssekreteraren till tjänst med det nya assembléhuset, som invigdes 1806. Gamle landssekreteraren levde efter en levnadsmaxim, som en sentida ättling präntat till sitt minne – vixit dum vixit laetus, Georg Stiernhielms recept – han levde glad, så länge han levde
12. I gamla Linköping finns Huitfeltska gården, ditflyttad från Ågatan, där nationernas hus i dag ligger. Där förälskade sig C F Ridderstad i den vackra doktorinnan, där åldrades läkarparets dotter Ewa med sina sju katter och med sin hund, som låg i fönstret och övervakade gatan. Samtidigt basade Ewa för
sin djurambulans, som hon hade
parkerad i Jubergska gården på andra sidan Ågatan. Djurskyddet var i häst-åldern en av 1800-talets positiva sidor.
13. Med äkta tysk energi och med stor kunnighet byggde C F Kroné upp Linköpings trädgårdsförening. Denna bildades 1859 och anlade sitt schweizeri 1880.
14. Sedan 1838 har Östgöta Correspondenten varit Linköpings ledande tidning. För 1800-talet nämnes två män, som burit upp tidningen. Den ena, geniet H B Palmaer var emellertid endast en kortare tid knuten till tidningen, den andre arbetsnarkomanen C F Ridderstad hade vid sidan tunga offentliga uppdrag och ett omfattande författarskap. Den som skötte tidningens vardag i 66 år, 1838-1904, var C H Wallberg "notarien", "lille Wallberg" som Johan Nybom brukade kalla honom, och han gjorde det över allt beröm. Han var därtill sekreterare i bildningscirkeln och stormästare i Wiknings-Commissionen.
15. Landskamrer J O Hertzman (1761-1836) var en skärpt man, som 1801 kunde överlämna till staden ett nytt rådhus, vilket denna saknat sedan stadsbranden år 1700 – utan att han behövde satsa en enda riksdaler! Rådhuset vid Stora torget hade Hertzman själv byggt och han begärde för detta 10 000 riksdaler, ett belopp, som han senare höjde till 12 000 riksdaler. Det var nu fråga, om vem som nu skulle betala byggnaden. Med hjälp av domprosten Dubb fick Hertzman domkyrkoförsamlingen och S:t Lars församling att lösa in övervåningen till domprostbostad för 8 000 rdr. Då kungen Gustaf IV Adolf avlade besök Linköping lyckades Dubb plocka 4 000 rdr ur gymnasiets byggnadskassa mot att gymnasiet övertog ett ruckel på Borggården. För sitt besvär fick Dubb lösa in gamla domprostgården för det låga priset av 1 000 rdr. Förlorande parter var församlingarna, som länge fick dras med avbetalningar för domprostbostaden, och gymnasiet, som tvingades dra sig fram med sitt ruckel ända till 1864, då det nya gymnasiet kunde tas i bruk. Hertzman var också byggherre till nuvarande domprostgården, Storgatan 47.
16. Fredrik Behm (1797-1876) var kämnärspreses och titulärborgmästare. Han var mycket engagerad i ordenslivet bl a som stormästare i Drabbisorden.
På griftegården finns en gravsten med inskription Linköpings Folkskoleseminarium.Historien är i korthet. År 1868 dog under sin studietid vid Linköpings seminarium eleven E R Westerdahl. Han var från Gotland och med tanke på den tidens dåliga förbindelser var det fullt förklarligt att dåvarande t f rektor C J Nordstedt förde fram förslaget om en särskild grav för som det hette "Linköpings seminarieungdom". Några år senare dog tämligen nygift initiativtagaren och vad var då naturligare än att även han jordades i skolans grav. Sex elever och en lärare har begravts i denna grav.
17. Griftegårdens äldsta bevarade gravvård, kanske också den enklaste och vackraste, är rest över " lilla Borgmästarinnan" Johanna Maria Kiellander född Brandes, död 1813 vid 20 års ålder. Hennes svärmor landskamrersänkan Kiellander, var den första som begrovs i griftegården vid dess invigning den 29 september 1811.
18. För H B Palmaer reste C F Ridderstad en vacker gravvård i sandsten, krönt med gyllene lyra, på 20 årsdagen av hans bortgång den 7 augusti 1874. Gravvården var ritad av C H Wallberg, också ritmästare vid gymnasiet. Stenen har idag fallit sönder.
19. Väster om stora gången finns gravvården över Johan Gustaf Lodin provinsial-medicus i Östergötland 1785-1800 och hans svärson Zakarias Abelin, borgmästare 1830-1849. Två av Abelins söner gick långt: Hjalmar August (1817-1893) bekant barnläkare och professor i pediatrik och Gustaf Rudolf ( 1819-1903) krigsminister. Den senares son Carl Rudolf Zakarias, född 1864, startade Adelsnäs trädgårdsskola och anlade Norrvikens trädgårdar i Båstad.
20. En vacker inskrift har ägnats major Frans Leche, odlare och krigare.
"Krigets bana
odlarens lugna yrken
hava delat den gärd
han hembar Fosterlandet.
Trofast i vänskap,
välgörande utan anspråk
följdes han av saknaden.
Aktning och tacksamhet
reste vården."
21. Domprosten Jon Dubb har på sin debetsida "städningen" av domkyrkan, som han genomförde 1812. Men här skall endast nämnas, att det var tack vare honom, hans driftighet och handlingskraft som denna griftegård kom till stånd.
22. Carl Sköld var mannen som stod bakom socialdemokratins genombrott i Linköping.23. Vendela Risellschöld, född Hammarskjöld, ägde en väldig förmögenhet men var barnlös. Hon testamenterade det mesta till kadettskolan på Marieberg. Det fanns 5 testamenten beträffande hennes gård Storgatan 60. Det blev process: borgmästaren vann i rådhusrätten och hovrätten, men i högsta domstolen segrade landskamreraren med ordförandens utslagsröst.
24. Dr Henrik Werner var tysk, född i Braunschweig, stadsläkare i Linköping 1827-1849. Han hade sin bostad i Kungsgatan mot Platensgatan och sommarnöje på samma gata vid Stångån. Han var morfar till Linköpings store donator Henric Westman, vars stora Linköpingsfond bär namnet "Westman-Wernerska fonden".
25. A P Andersson, "Bonn på Drufvan".Bonden från Sjögestad, som erövrade Linköping. Han var en stor affärsbegåvning, som på kort tid lade under sig tre av Linköpings restauranger och dess båda teatrar. Därtill kom gästgivargårdarna i Bankeberg, Berg och Kumla samt utminutering av sprit i hela Linköpingsområdet. Gjorde stor satsning på teatern och tidningen Östgöten, för vilken han hade tre "brandkårsutryckningar".
26. Henric Westman.
Linköpings store donator. Hans egendom Valla är platsen för Linköpings universitet. Hans bakgrund är en välskött och blomstrande livsmedelaffär vid Stora torget.
27. Reinhard Westman.
Bror till Henric Westman. Under många år direktör för Östergötlands Enskilda Bank. Han var den ende av "herrarna vid bordet", som kom till A P Anderssons begravning.
28. Erland Uggla.
Jämte brodern Carl-Johan Uggla ledare av Linköpings moderna industriella utveckling: ASJ (Svenska Järnvägsverkstäderna), Nordarmatur, SAAB.
29. Michael Adolf Blum.
Fänrik Blume i J L Runebergs Fänrik Ståls sägner. Postmästare i Linköping, död 1864.
30. C A Wetterbergh.
Regementsläkare, död 1889. Författare med signaturen Onkel Adam. Human, socialtendens. Utgivare av barntidningen Linnéa. Onkel-Adamsgården, Hunnebergsgatan 24, tillhör Östergötlands museum.
31. Marcus Wallenberg (1774-1833).
Relegerad från Uppsala universitet som docent i romersk vältalighet 1800. Lektor i grekiska 1805. Sekreterare i Östergötlands länshushållningssällskap 1813. Biskop i Linköping 1822. Sonen André Oskar (1816-1886) grundade Stockholms enskilda bank.
32. Sven Lidman (1784-1845).
Legationspredikant i Konstantinopel 1811, lektor i filosofi i Linköping 1817, i grekiska 1821, domprost 1824.
Sonen Sam Lidman (1824-1897).
Kapten, lärare i språk och gymnastik. Skapade Djäkneberget i Västerås. Levnadskonstnär.
Sonsonen Sven Lidman (1882-1969). Författare. Pionjär inom pingströrelsen
33. Garvaråldermannen Gustaf Sundberg och hans maka Wilhelmina donerade gården Storgatan 5 och 180 000 kronor till barnhem. Till Sundbergska stiftelsen överläts 1885 det flickhem som Maja-Lena Larsson drivit sedan 1868 vid Barnhemsgatan och som givit gatan dess namn. Ett pojkhem byggdes senare vid Klostergatan.
34. Georg Bagge var kapten och gymnastiklärare vid läroverket. Utgav 1922 "Ungdomsminnen från Östgötabygder".
35. Midsommarafton 1844 avtäcktes en bautasten, hämtad från Skeda, över general C Cronhielm. 1 000 personer var inbjudna, därav ortens auktoriteter och ståndspersoner liksom samtliga rusthållare. Båda livgrenadjärregementena ryckte in på griftegården med flygande fanor och under regementsmusik; bl a utfördes Cronhielms favoritstycke "Lilla slavinnan" av Crusell. Det förkom kedjeeld från ringmuren, gevärssalvor och generalsalva samt tal av general Boy. Till slut blev det té på Malmen, konsert och supé, ävenså extra förplägnad åt truppen.
36. Två framstående handlande var J J Kullgren och hans svärson Eduard Andersson.
37. Direktören för Mellersta Sveriges Lantbruks AB Albin Andersson var ledande kommunalman och stadsfullmäktiges ordförande 1935-1938.
38. Konsistorienotarie Herman Petri var länge en av Linköpings mest inflytelserika kommunalmän, han var den siste som bebodde den Janzonska donationsgården Storgatan 49. Hans dotter Anna var länge uppskattad litteraturrecensent i ÖC. Sonen Gustaf var initiativtagare till Hemvärnet och general.
39. Ebbe Johnson var i realiteten flera decennier, på slutet också formellt ÖC:s chefredaktör. Gjorde värdefulla insatser för utbyggnaden av församlingsorganisationen i stadens ytterområden. Skapade "Kinaparken" i Hammar. En av krafterna bakom gamla Linköping.
40. "Farbror Mellin" – dekoratören Lars Johan Mellin (1860-1939) – djupa religiositet ideella intressen tog sig bl a uttryck i en omfattande verksamhet bland ungdom, särskilt seminarister, som han samlade omkring sig. Han var också en stor blomstervän och "farbror Mellins täppa" vid Ågatan var en blomsteridyll.
41. Kapten Arvid Kugelberg (1880-1966) har lagt fram personhistoriska och topografiska forskningsresultat om Linköping av imponerande slag, dokumenterat bl a genom volymerna Gamla Linköpingsgårdar.
42. Karl Vilhelm Beckman (1860-1926). Docent i statskunskap i Uppsala 1887, lektor i historia i Linköping 1889-1925. Skicklig lärare, framstående Linköpingsforskare.
43. Vid Johanna Lindebergs (död 1879) begravning var antalet middagsgäster på Stora Hotellet 400.
44. Stiftare av Wiknings-Commissionen var landskanslisten L G Wikblad (död 1861). Orden som närmast är karikatyr av frimurarorden, har visat stor livskraft.
45. Einar Lundborg, flyghjälten från Spetsberget, räddade Italia-männens chef Nobile på ett isflak. Omkom på Malmen 1931
46. C F Ridderstad hade stora allmänna intresse och gjorde betydande insatser även på riksplanet, bl a för skarpskytterörelsen. Han gjorde sin tidning till en av de ledande inom svenska landsortspressen. Hans historiska romaner fick stor spridning. Sonen Anton Ridderstad har inlagt stora förtjänster som skapare av Östergötlands museum och som författare framförallt av Östergötlands beskrivning I-II.
47. Jon Asklund var länge Linköpings störste företagare med sin tobaksfabrik med tidvis 100-talet arbetare. Han efterträddes av sin son Ernst Asklund, som 1893 byggde Asklundska villan vid Magasinstorget.
48. Johan Krouthén, vars tavlor efter konstnärens död betingat allt högre priser, tillhörde en gammal köpmanssläkt i Linköping, som bl a drev en större livsmedelsaffär vid Stora Torget.
Brukspatron P A Wassrin, ägare av bl a Folkströms bruk med skogar ägde fyra fastigheter i Linköping och var på sin tid stadens ende kapitalist. Han drev igenom och anställde med egna medel Linköpings första diakonissa vid Mörnerska stiftelsen. Han lämnade bidrag till driften av ett nykterhetsvårdshus
49. Isidor Kjellberg, (1841-1895) är som samhällets nyskapare en av de stora i Linköpings historia.
Kjellbergs insatser som journalist har skildrats i en avhandling av Nils-Gunnar Nilsson. Han skildras där som banbrytare för den uppsökande journalistiken med metoder, som han lärt sig i USA. Förklädd, studerade Kjellberg arbetarnas villkor i den stora industristaden Norrköping och var också förklädd, när han gjorde sitt berömda reportage under undsvallsstrejken 1879. Han hade ett brett register: rösträtt, egnahem, djurskydd. Hans första insats i Linköping gäller starten av tidningen Östgöten, varvid han tre gånger "räddades" av A P Andersson, "Bonn på Drufvan."
1881 fick han tillbringa en sejour i Linköpings cellfängelse, sedan han fällts i ett tryckfrihetsmål.
Kjellbergs gravvård är den andra i ordningen. Den första hade formen av en annons för tidningen Östgöten. Den väckte sådant uppseende att den snabbt avlägsnades, hur och av vem blev aldrig uppklarat.
50. Axel C Romdahl (1889-1951) var son till rektorn vid läroverket Per Axel Cyrus Romdahl och hans maka "stadspoeten" Clara Brogren, dotter till apotekaren och bryggaren C T Brogren. Romdahl var en av våra främsta konsthistoriker, professor vid Göteborgs högskola. Hans memoarer innehåller de bästa Linköpingsskildringarna före och omkring sekelskiftet och berör bl a Linköpings gamla griftegård.
Lägg märke till den smäckra obelisken till gamle rektorn Romdahls minne!
51. Carl Johan Claeson var furste bland Linköpings alla förnämliga 1800-talsvaktmästare. Han var en Skänningepojke. som fostrades och danades till en perfekt betjänt av biskop Brings svärmor, "riksänkan" friherrinnan Fredrika Ehrenborg. I 50 år var läroverket hans revir, där han ställde och styrde lika suveränt över både lärare och elever, till allas bästa belåtenhet. På fester och baler angav Claeson tonen och i missionshuset var det han som bestämde. Hans like aldrig blir!
52. Nils Österling var en betydande och aktad man, under en mansålder lektor i klassiska språk och domkapitelsledamot, mångårig stadsfullmäktigeordförande och riksdagsman under flera perioder. Men han var för "läsarna" ett världens barn —"stoiker till karaktären, epikuré till levnadssättet" för att citera Axel C Romdahl. Nu skulle den nyblivne biskopen, den "väckte" Carl Charleville, bestämma om ungkarlens begravning. Det gäller att öva kyrkotukt, att markera kyrkans ställning till denne inför världens ansedde "syndare." Biskopen skulle själv officiera, domkyrkan uppläts inte, landskyrkan kunde duga. Det blev ett kort giftetal för latinaren — "de mortuis nil nisi bene" — om de döda intet annat än gott.
Charlevilles uppträdande väckte en våldsam reaktion i stan.
53. Landskapsmålaren Carl Ferdinand Hernlund (1837-1902) utbildades av P D Holm och studerade sedan i Düsseldorf, Karlsruhe och Paris. Han har med kärlek och lyrisk värme skildrat motiv från Östgötaslätten och Kolmården.
54. En företagare av stora mått var ingenjören Axel Haglind, skapare av telefonnätet i Östergötland men därutöver i stora delar av Norrland och Finland. Vid hans begravning var gravkapellet smyckat med blommor och grönt och alla hans anställda var inbjudna.
55. Josef Weijne var kommunalarbetarens son från Linköping, vilken såsom ecklesiastikminister tog plats vid konungens rådsbord. Efter examen vid vårt folkskoleseminarium blev han lärare vid Bonaanstalten och i Borås folkskolor. Han blev sedan många år kamrat med Gunnar Straäng som riksdagsman för Södra Älvsborg. Han blev undervisningsråd och arbetade med utredningar om grundskolan och vårdhemmens problem.
56. Postmästare Karl Johan Westman var en inflytelserik kommunalman under det utgående 1800-talet i Linköping. Tre av hans söner kan nämnas: karl Gustaf, professor, ecklesiastikminister, Karl Allan, under många år riksdagsman för bondeförbundet, Karl Ivan, ambassadör i Paris.
Den sistnämnde dog ogift och begravdes i familjegraven.
57. Sällsynt vackra människor var biskopsparet Ulla och Ebbe Gustaf Bring – biskopen hade därtill en charm som ansågs förödande. Sällsynt dugliga och framgångsrika var de också: biskopinnan styrde från sin sjuksäng stiftet i nyevangelisk riktning, biskopen gjorde bestående insatser inom rikskyrkan genom de nya årgångarna predikotexter, som levandegjorde och berikade den söndagliga förkunnelsen, och genom sin katekes. Givetvis såg Isidor Kjellberg annorlunda på biskopens insatser. "Biskop Bring var i hög grad frihetsfientlig. Utom det att han såsom riksdagsman yrkade på en snart sagt inkvisitorisk kyrkotukt, ivrade han för bibehållande av kvinnans omyndighetstillstånd, och för en orättvis arvsrätt. Representationsförändringen motsatte han sig givetvis och om husagans avskaffande ville han ej höra talas".
Linköpings karaktär av skolstad går också igen i antalet lärargravar på gamla griftegården. Ett 40-tal Katedralskolepedagoger har jordats på griftegården.
58. En kraftkarl, kanske utan motsvarighet i Linköpings domprostlängd, var Carl Wilhelm Linder, rusthållarsonen från Vist, som trots faderns protester sattes i trivialskolan och snart var etablerad latinsk poet och senare blev professor i grekiska i Lund. Inför Linder måste även den antiklerikale Kjellberg sträcka vapen och gjorde det i förbehållslös beundran. På några år skapade Linder omstadens försummade folkskoleväsen och omorganiserade Ljungstedtska skolan enligt donatorns föreskrifter. Linder anlade också Norra griftegården. Där vilar de nu nära varandra, biskopen och domprosten, som stått emot varandra i många kyrkliga frågor.e fann varandra till slut i samarbetet i domkapitlet och visade så båda sin verkliga storhet.
59. Nära Bring vilar rektorn vid folkskoleseminariet Christoffer Anjou – de båda tog varje dag en promenad i stan. Anjou är ett av de stora namnen i svenska folkskolans uppbyggnadstid. Han var också en utomordentlig pianist och sångare.
60. Det fattiga Linköping låg hästlängder efter det vräkiga Norrköping, när det gällde mode. Den som här bildade epok var John Brobeck med sina båda lyxiga boutiquer. Redan barnens namn vittnar om firmans internationella förbindelser – Jean, Jonas, Jack och Jane – i nästa generation Johan, Jim, Jean, Jerry och Jane.
61. Gustav Witt var lektor i matematik, tänkte klart och var en utomordentlig lärare liksom en skicklig kommunalman.
62. Kristendomslektorn Nils Jacobsson hade en vilja, som kunde försätta berg. Hans insatser för den kyrkliga ungdomen, kyrkobröderna och Linköpings stifts julbok är sådant, som man betraktar med respekt.
63. Herdina Lindeberg var själv invalid men kallades med rätta en av Linköpings tre änglar. När namnet Herdina avlägsnats från Stora Torget må det ha en fristad på griftegården!
64. Jonn O Nilson är ett av Linköpings tunga namn, nästan lika tungt som det mausoleum, som han lät uppföra på Norra griftegården. Jonn O Nilson var framsynt. Först av alla förstod han vad elektriciteten skulle betyda i framtiden. Under 1900-talets första decennier startade han industrier på löpande band. Så skapade han arbete och bröd för de många. Han var samtidigt en stor byggherre och hade en hand med i uppförande av bl a teatern och frimurarebyggnaden. Han mötte ofta motstånd och måste lösa personliga problem.
65. Distriktsföreståndaren i Svenska missionsförbundet F A Larsson är okänd för de många men han ägde friden, den atmosfär, som är griftegårdens särmärke. Det är inte utan skäl att griftegård på tyska heter "Friedhof".
66. En mångfrestare och uppfinnargeni var rörläggaren, senare förste maskinisten vid Linköpings vattenledningsverk i Tannefors O F F Gyllenhammar (1859-1937). Bland hans många uppfinningar märks den första i Sverige byggda explosionsmotorn.
