Livets träd (till vänster i kyrkans västra del) är ett konstverk från 1997. Om livets träd kan vi läsa i skapelseberättelsen i Bibelns första bok, Första Moseboken, och i Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken. För de första människorna, Adam och Eva i Edens lustgård, var det nödvändigt att äta av frukterna på Livets träd för att de skulle få evigt liv. I Uppenbarelseboken skriver Johannes om Paradiset där Livets träd väntar oss, planterat vid en flod med livets vatten
Frukterna är olika; de är nio stycken och symboliserar Andens frukter som Paulus talar om i Galaterbrevet, nämligen: kärlek, glädje, frid (eller fred!), tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Fågeln högst upp är en duva och den är en symbol, en påminnelse om Guds närvaro här och nu – den Heliga Anden.
Konstnären, en guld- och silversmed, hette Carl-Gustav Jansson. Han vann på slutet av 1980-talet en pristävling om att utforma ett “silverträd” som symboliserar livets träd och Andens nio frukter. Konstnären avled dock i tidigt skede och verket har fullbordats av silversmeden Jan Ostwald och arkitekten Torbjörn Vogt. Konstverket är en gåva av Stiftelsen Professor B. Risbergs donationsfond för Linköpings Domkyrkas prydande.
“Tänk dig att vår mäktiga domkyrka är en helig lund. Det är inte alls svårt. Strax ser du att pelarna är grova stammar. Ribborna i valven är trädens grenar. Detta är inte bara lek och fantasi. Fäderna, som byggde templet här på vår grusås, försökte verkligen att göra en bild av paradiset. I sten! Det är vi glada över. Vi bär ju alla en längtan efter det fullkomliga, paradiset.. Och en sorg över den paradisets lycka som vi förlorat. I paradiset fanns det främsta trädet, Livets träd. Det som ger evigt liv.
I Bibeln står det: ‘‘Herren Gud lät alla slags träd som var ljuvliga att se på och goda att äta av växa upp ur marken, och Livets träd mitt i lustgården”. Och det som finns i paradiset, bör naturligtvis också finnas i vår kära domkyrka. Därför har Risbergska fonden (Anno Domine 1997) plante¬rat ett livsträd i silver, guld och glas i kyrkans stengolv. För att påminna om att detta träd tillhör alla folk, har det 153 gyllene löv. Räkna gärna! Det är nämligen en urgammal tanke att det finns 153 folk på jorden. Vårt Livsträd bär även frukter. Men det är som med Livets träd i paradiset. Man får se, men inte röra. Fruk¬terna på vårt träd är tecken för and¬liga egenskaper, “frukter”. Dem får man “äta”. Nyttigare frukter finns inte. De gör nämligen själen frisk. Det ger evigt liv. När jag står vid Silverträdet längtar jag ofta efter en särskild frukt. Som jag då bäst behöver. Andra gånger är det en annan frukt. Stå gärna vid Livsträdet och medi¬tera över vilken “frukt”, egenskap, du helst önskar dig. Just nu. Tänd sedan ett ljus. Bed en bön. Bed även för andra. Hela världen behöver dessa frukter.” /Text av biskop emeritus MARTIN LÖNNEBO/
Frukterna är inte svåra att känna igen
Kärlek: Ett förgyllt granatäpple av silver. Bilden är hämtad från Höga visan i Bibeln. Den syftar både på jordisk och himmelsk kärlek.
Tålamod: En avlång frukt, som vore den uttänjd, av klart glas. Den är vid fästet grön. Den bär det tålmodiga gräset färg, det som tål att trampas på och nötas.
Glädje: En druvklase av förgyllt silver. Bilden påminner om glädjen vid bröllopet i Kana. Och om all jordisk och himmelsk lycka.
Vänlighet: En avlång frukt, som börjar i gulockra med dragning mot orange, sedan klarglas. Den utstrålar vänlighet.
Godhet: Denna frukt har liknande form som Vänlighet, de är ju släkt. Men här är överdelen intensivt blå, en färg som skall föra tanken till Marias blå mantel, Barmhärtighetens moder. Hon som är Skyddsmantel-madonnan, därför att hon döljer dem som har det svårt under sin mantel.
Trofasthet: Denna frukt i runt glas, tycks först vara dysterhetens själv. Gråsvart och rökfärgad är den. Men sedan klarnar glaset. Detta är en bild för alla de enkla, trofasta människorna, de som håller ut. Det är många som jag med tacksamhet tänker på när jag ser denna frukt. Från Jesu mor Maria i mörkret under korset, till människor i min egen närhet just nu.
Frid: En rund frukt av klarglas, med blått fäste och stjärnbubblor. En i sin enkelhet utsökt bild för den frid man kan känna under de eviga stjärnorna - omsluten av Guds närvaro.
Ödmjukhet: Nära sitt fäste är denna runda frukt lik Trofasthet. Men sedan ser man en vågrörelse i glaset. Den för tankarna till den skönaste förebilden av alla för ödmjukhet: Kristus på knä tvättande lärjungarnas fötter. Detta gudomliga är det stilla, enkla, tjänande, knäböjande.
Självbehärskning: Denna frukt i runt, klart, något “vridet” glas, är krönt med aurorarött - med dragning mot violett. Det är en bild för Kristus i den purpurfärgade manteln, då han i fullkomlig självbehärskning står inför sin domare Pilatus. Frukten påminner oss även om andra martyrer och hjältar kända och okända, som mer tänkt på andra än sig själva. Bli du som en av dem.
Den första praktfulla ljusbäraren omtalas i andra Mosebok 25:31-40. Från 300-talet blev det i kyrkorum vanligt med storslagna ljusbärare som satte sin prägel på kyrkorummen. I vårt land upphörde i stort sett ljuständning i samband med bön efter reformationen. På 1960-talet kom seden tillbaka och fyller en stor funktion för enskild andakt och stillhet. När vi tänder ett ljus för förbön, tacksägelse eller för att det är rogivande och vackert, är det också en påminnelse om skapelsens "Varde ljus" och om Kristi uppståndelse, Han som kallas "Världens ljus". Så blir ljuslågan en synlig bön.
