I öknen prövas kärleken
Frälsarkransens ökenpärla berättar om det som vi helst inte vill höra: att vi inte kan undvika livets öken. Vi möter alla brist, frestelser, kamp, tvivel, trötthet, förtvivlan, olycka och sorg. Hur gärna vi än vill slippa så måste vi genom öknen.
Ökenvandringen är en inre prövning och dess törst kan skapa en strävan efter ett äkta liv. Öknen ger oss chansen att växa och mogna. Att acceptera motgångar och svårigheter är ett steg mot att besegra dem. Frestelsernas hägringar prövar kärleken, men om den består är den starkare än döden.
Med ökenpärlan mellan fingertopparna så får vi be:
Rena mig, så blir jag ren.
Hela mig, så blir jag hel.
Drag mig till dig, så får mitt hjärta ro.
Ökenperspektiv
Ökenpärlan är på ett särskilt sätt förknippad med kyrkoårets fasteperioder. Fastan kan vara en tid för att ställa sig frågan: Vad är viktigast? Fastan är en chans att dra sig tillbaka för att reflektera över livet. Att ge sig tid att fundera över val och prioriteringar. Vad vill jag göra med mitt korta liv? Vad är viktigt och vad vill jag förändra?
Ordet askes som förknippas med fastan betyder övning eller träning. Viljan att förändras kräver ofta ansträngning och kamp för att nå dit man vill.
Fastan före påsk är fyrtio dagar lång. Så lång tid som Jesus prövades ute i öknen. Förändring tar tid och måste få ta tid för att få fäste på djupet.
Fastan är även en tid att avstå. Att avstå t ex mat, tid, nöjen, arbete och pengar kan ge perspektiv både på mitt liv och på mina medmänniskors.
Att kämpa mot orättvisor och ondska är också del av fastan. Fastans syfte är inte självupptagenhet, utan att leva ett liv där kärleken styr mina handlingar. Precis som påskens berättelse om kärlek.