En diakon kommer vanligtvis nära utsatta människor, för att stötta och hjälpa, hur fungerar det nu under corona-tider?
-Vi har fått hitta andra former att komma människor nära, till exempel blir det många fler telefonsamtal nu. Det går också att ringa till oss i församlingen för att få en kontakt. Då kan vi både lyssna och prata, och vi kan också förmedla ett hopp till de vi möter på detta sätt. Allt det vi som församling gör, genom exempelvis inköp av mat eller hämtning av medicin, gör att vi också kommer människor in på livet, men i en annan form än vi är vana vid.
Finns det någonting bra som kan komma ur den här krisen?
-Ja det kan nog komma gott ur en sådan här situation också. Vi kan se att människor hjälper varandra och bryr sig om andra. Även människor som inte tidigare haft kontakt har hittat varandra. En nyinflyttad berättar att grannen kom och knackade på och sa: ”Jag kan handla åt dig”.
-Detta går att knyta till den sista delen av söndagens evangelium, där Jesus förkunnar att "Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek."(Joh 13:35) Vi kan visa varandra kärlek genom att respektera de råd som myndigheterna ger. Det finns många 70+ som vill klara sig själva och fortsätter att handla i affären. Vi som församling är många, både anställda och ideella som vill hjälpa till, så visa också kärlek genom att be om hjälp.
-I en annan av söndagens texter skriver Paulus: ”Ni ska trösta och bygga upp varandra”. Det är också ett gott råd. Det behöver inte vara så avancerat. Det var som en dam sa: ”Jag pratar med någon i telefon varje dag. Ringer ingen mig så ringer jag någon.”
Tror ni att vi lärt oss någonting under den här tiden?
-Det kanske viktigaste vi har lärt oss under den här tiden är att vi faktiskt klarar av att ställa om. Att vi klarar att möta en kris och finnas mitt i den och ge människor ett hopp, men också praktisk hjälp. Det handlar om både profetisk och praktisk diakoni. Vi finns där för de som just nu är utsatta i sin ensamhet, som församling och som personer. Som vi tidigare nämnt handlar vi som församling åt de som behöver hjälp med det, vi finns till för samtal via telefon bland annat. Vi får en ständig bekräftelse på hur viktigt det är med mänskliga relationer, att vi får ses och mötas som människor. Vi saknar utbytet av varandra i t.ex. våra samtalsgrupper för sörjande. Vi saknar också gemenskapen i gudstjänsterna, vid våra soppluncher och andra verksamheter.
Text & foto: Klara Grundström