– Det handlar om klimatet, vårt sätt att leva och att det inte är försent att göra den inre omställning som behövs. Bönen är en väg som kan bidra till det, säger Therése i Linköpings kloster när hon ska förklara vad andaktsboken Pärlornas sånger handlar om.
Pärlorna är Frälsarkransens pärlor, ett radband som Martin Lönnebo, tidigare biskop i Linköping, skapade för 30 år sedan och som varit ett stöd i bönen för människor, både i Sverige och andra länder (se nästa uppslag).
Tillsammans med Helena Ritzén, musiker i Domkyrkan, har Therése bearbetat texter ur Lönnebos sista bok med samma namn.
En andaktsbok att förändras med
– Jag fick förmånen att tonsätta Pärlornas sånger och var hemma hos Martin några veckor innan han dog och spelade upp sångerna för honom, berättar Helena. Då fick jag den senaste versionen av utkastet till hans bok och Therése och jag har be-arbetat andakterna med betoning på be som i bön.
Martins vision var att andakterna skulle användas både enskilt och i församlingar. Vi har arbetat fram en form där andakterna håller ihop och ska vara vilsamma att både leda och be med.
– Det är en poetisk teologi och man får ofta läsa några meningar i taget, idissla orden och fundera på vad Martin menar, fortsätter Helena. Sångerna ska passa en så bred målgrupp som möjligt och inte låta som traditionella psalmer, utan musikaliskt andas en framtidston. Dessutom ska de kunna sjungas om man bara har gitarr eller en enkel trumma som rytm.
– Pärlornas sånger är nio andakter med tydligt klimatfokus som utgår från Andens nio frukter, berättar Therése. Att ha kunskap om klimatläget och vilka omställningar som behöver göras betyder inte att vi per automatik vill den förändring som behövs, varken hos oss som enskilda människor, kyrka, organisationer och politiker. Bönen däremot förmår åstadkomma den inre vilja till förändring som kunskapen inte väcker, det är ett av Martins stora bidrag med de här andakterna. Han ser att det behövs förändring. Och andakterna är ett litet redskap till att vara med och forma en andlig rörelse, en inre omställning.
En inre omställning
– ”Rädda jorden – rädda själen” är ett nödrop som går genom hela Martins andliga testamente och genom andakterna, säger Therése. Vad betyder det här med inre omställning?
– Jag tycker är fantastiskt att vi har forskning på det här området, flikar Helena in. Det är inte bara Martin Lönnebo som sitter och tycker. Vi hade Christine Wamsler, professor i hållbarhetsvetenskap på Lunds universitet, som föreläsare på
Lönnebo-symposiet i februari och hon visar i sin forskning att inre omställning spelar en lika stor roll som tekniska framsteg när det gäller att nå hållbarhetsmålen.
– Kokar man ner det till vardagslivet så skulle jag säga att det handlar om vördnad, tänker Helena. Att ha en ömhet för skapelsen och en vördnad för det som jag har runtomkring mig. Om jag ser ekorrarna och fåglarna i parken så vill jag inte skräpa ner. Det handlar om att öppna sitt hjärta för medmänniskor, men också djur och natur. Då händer det någonting. Jag vill skapa en förändring. Då kan man inte bara strunta i allting. Jag tror att det är en del av den inre omställningen. Andlighet och vetenskap måste samarbeta och gå hand i hand. Förundras tillsammans.
Andens frukter
– Wamsler lyfter i sin forskning fram sånt som bidrar till hjärtats omställning och då använder hon ord som vördnad, empati och kärlek, säger Therése. Man kan se att de orden ligger i linje med Andens frukter och även Frälsarkransen pärlor.
– Andakterna i Pärlornas sånger utgår från Andens frukter, tänker Therése. Andens nio frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Det är därför det är nio andakter. Vi ber att Andens frukter ska få mogna i kyrkan och i våra liv.
– Mognad är ett begrepp som finns med hela tiden, säger Helena. Jag tycker att det är fint att Martin som 93-åring skriver: ”Låt mig mogna innan skörden”. Det var inte så att han kände sig färdig. Det är ett evigt arbete att mogna andligt. Att arbeta med min själ och min relation till Gud är något som inte blir klart.
– Vi lever i en tid där allt ska gå så fort, fortsätter Therése, medan mognad är en process som behöver tid.
Så är det i skapelsen. Det krävs en säsong och gynnsamma faktorer som värme, ljus och vatten för att mogna. Andens frukter är exempel på sådana gynnsamma faktorer för livets mognad. Men när det inte finns kärlek och vänlighet, utan det bara är stress, effektivitet och besinningslöshet då går livet sönder. Andens frukter har ett så tydligt fokus för vad vår tid behöver.
– Jag tror att det är precis vad vi behöver och att det finns en stor längtan efter det, tänker Helena. Det känns som allt i världen just nu är motsatsen till Andens frukter.
– Det är också befriande att det inte är våra frukter, säger Therése. Det är inte våra prestationer eller ambitioner, utan det är Guds väsen det handlar om. Bönen öppnar oss till att liksom pollineras av Guds egenskaper så att Guds liv kan bära frukt i oss. Varje andakt börjar med – Kom Kärlek!, till exempel, för att välkomna Guds ande.
– Den avslutande frågan till varje andakt handlar om att öva sig i andlig urskiljning och där inbjuds jag att reflektera över när jag under dagen mött kärlek, glädje, frid och så vidare, det vill säga, där jag mött spår av Guds närvaro.
– Det kan vara en provocerande fråga när man är helt knäckt eller livet är ett helvete, säger Helena. När har du mött glädje idag? Men fokus är på idag, inte hela livet. Det är de små, små sakerna som jag har mött.
Frågan är inte heller ”När har jag varit glad idag?”, säger Therése, utan när har jag fått möta något av Guds närvaro? Det blir ett annat perspektiv. Bön hjälper oss att se Guds närvaro i livet, vardagen och världen. Det är ganska häftigt när man med hjälp av bön blir påmind om det. Vi behöver hjälpa varandra att se Guds närvaro, för det väcker hopp.
Finns det hopp?
– Jag vet inte hur många gånger Martin säger det i boken, säger Helena. Det är inte för sent. Det finns hopp. Det är inte kört. Vi kan som individer känna hopplöshet och uppgivenhet, men som kyrka har vi hoppet som både strålkastare och näring, samtidigt.
– Ja, eftersom tron, hoppet och kärleken i grunden är Gud, säger Therése. Trons, hoppets och kärlekens ursprung och mål är Gud. Därför finns det hopp även när vi känner hopplöshet. Därför finns det tro och kärlek även när vi är trolösa och brister i kärlek.
De här stororden är uttryck för Gud. Gud finns. Gud är en verklighet som vi genom sakramenten, Bibeln, bönen, skapelsen och varandra får del av och förvandlas av.
När vi öppnar oss för relationerna till oss själva, varandra, skapelsen och Gud, så får Guds tro, hopp och kärlek möjlighet att mogna i våra liv, i kyrkan och i vår värld. Hoppet är inte en känsla som vi ska uppbåda, utan hoppet är Gud. Och det finns också när vi känner oss hopplösa. ■
Text och foto: Royne Mercurio (ur Liv & Längtan Nr 3 2025).