Pingsten

Tio dagar efter Kristi himmelsfärd firar vi därför Pingst. Vi firar att Guds ande, hjälparen finns hos oss alltid. Den heliga anden är Guds osynliga närvaro. Ibland jämför vi anden med en vind. Vi kan se hur träd böjer sig för vinden men vi ser inte själva vinden. På samma sätt är det med anden, vi ser den inte men vi kan se hur den verkar i våra liv.

I dessa dagar är det många som känner sig isolerade. Vi kan inte umgås som vi brukar, inte träffa vänner och familj som vi brukar. Vi mår inte bra av att vara isolerade, vi behöver samvaro, en gemenskap för att må bra. I en av Pingstdagens evangelietexter säger Jesus till oss: Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er (Joh. 14:18). Gud vill inte ensamhet eller isolering. Gud vill beröra oss så att vi kan beröra varandra med ord, handlingar och kärlek. Gud ger oss kärlek för att vi ska kunna föra den kärleken vidare och forma Guds rike.

När vi människor är tillsammans, med andra och med Gud mår vi bra. Just nu kan vi inte ses fysiskt som vanligt men vi kan finnas där för varandra på andra sätt. Vi får lära oss att umgås på andra sätt. Vi får prata i telefon, via FaceTime, ses på två meters avstånd. Allt vad vi vill är ju egentligen att bara få vara nära och krama om varandra. Blickar och beröring betyder så mycket. Vi kan beröra varandra med ord men också med handlingar. Vi får visa vår kärlek och omsorg med att handla matkassen till mormor eller klippa grannens gräsmatta. Det finns många handlingar av kärlek vi kan göra.

Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er. Vi kan känna oss isolerade men vi är inte ensamma, Gud har lovat att vara hos oss. Vi ser den inte men Guds ande verkar i våra liv. Vi kan inte se varandra lika mycket nu men för det kan vi verka i varandras liv.

Vi kan som nu vara isolerade p.g.a. Corona epidemins framfart, men det finns mycket annat som kan isolera oss från varandra och oss själva. Det finns mycket som kan ta fokus från det viktiga i livet. Guds Ande kan hjälpa oss att vara mer närvarande i våra liv och i varandras liv.

Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er.

Ulrika Zander Haapaniemi, präst i Kärna församling