Med läsårets projekt Under ytan ville vi ge barnen förutsättningar att utveckla:
• förståelse för samband i naturen och för naturens olika kretslopp, samt för hur
människor, natur och samhälle påverkar varandra. (Lpfö 18, s. 14)
Vi ville att barnen skulle få en förståelse för
• naturvetenskap, kunskaper om växter och djur samt enkla kemiska processer och
fysikaliska fenomen. (Lpfö 18, s. 14)
Vi ville även att
• förskolans miljö skulle inspirera och utmana barnen att bredda sina förmågor och
intressen utan att begränsas av könsstereotypa uppfattningar. (Lpfö 18, s. 14)
Projektet startades med att barnen delades in i smågrupper och vi samtalade kring var det
finns vatten i vår närhet och var vattnet kommer ifrån. Vi gick till kyrkan tillsammans och
undersökte om det fanns vatten i kyrkorummet och vad det används till. Vi gjorde olika
experiment och allt eftersom vi provat dem fanns de tillgängliga för barnen att själva prova om och om igen.
Vi tittade på avsnitt av Octonauterna om manetblomningen (Svt) och Dykfilm från västkusten (YouTube). På så sätt fick vi tillsammans upptäcka allt som finns under
vattenytan och många fascinerande djur. Barnen har genom blötlagda gelatinblad fått
uppleva ungefär hur riktiga maneter känns. Samtal uppkom barnen emellan huruvida de
har känt på maneter i verkligheten, blivit brända eller om de ens finns på riktigt. Med
filmen från västkusten har barnen fått kunskap om hur olika vattenlevande varelser ser ut.
Barnen har fått rita dessa med akvarellfärger. I ett experiment konstaterade barnen att
russin inte fångar bubblor när de är blöta. De har fått träna både matematiska kunskaper
och öva finmotorik genom att droppa en droppe i taget med en pipett.
När vi en bit in i projektet hittade några bortglömda växtskott i flaskor, kom vi fram till att
det finns mer som kan finnas under ytan. Vi kom in på samtal om att det förutom
vattenyta finns en jordyta och under den finns det rötter som utvecklas. Barnen hade
erfarenhet av att om skotten och fröna ska växa behövs det vatten, sol och tålamod. När
det vi hade planterat inte överlevde på grund av att vi inte skötte det som vi skulle,
gjorde barnen själva en lista med två barn varje dag som skulle vattna och se till
plantorna. Vi kan se att barnen har blivit förtrogna med vad plantor och frön behöver för
att växa. I samtal med barnen om de döda plantorna kom det existentiella spåret upp.
Ett barn föreslog att vi skulle begrava de planteringar som inte överlevde. Barnen
utformade själva denna ceremoni och detta ledde till att barnen även funderade vidare
på vad som händer när en dör. ”Var tar en vägen när kroppen försvinner ner under
jordytan?” ”Kommer en till himlen eller?” Några av barnen hade nyligen erfarenhet av
begravning och ville gärna berätta och samtala om detta. Dessa barn visade en
förtrogenhet med hur en begravning går till och kunde genom samtal sprida det vidare
till sina kompisar. Vi hjälptes åt med vilka sånger som skulle sjungas och vilka saker som
behövdes (blomma, ljus och gravsten) vid en begravning.