Vårt fokusområde i projektet var den fysiska miljön och hur vi skulle få den inbjudande och tillgänglig för olika sorters lekar. Vi ville att barnen skulle få stort inflytande i hur miljöerna skulle utformas och användas och har haft möten där allas röster fått höras. Vi ville ge barnen en känsla av grupptillhörighet, att alla behövs och är lika mycket värda. För att komma dit använde vi oss av samarbetslekar och hejaramsor där vi fokuserade på att hitta vi-känslan. För att få syn på barns tankar om vad lek är gjorde vi tillsammans en mindmap. Samtal kring denna har gett barnen möjligheter att utveckla tankar om lek.
Som ett exempel uttrycker barnen att bygga koja är en lek, men inte att såga av grenar till kojan.
Vi ville utmana barnens fantasi och tog avstamp i boken Monsteriet, skriven av Junaida. Vi har läst boken, lekt, busat och låtsats att det finns troll i skogen och spöken i elementen. Vi har sett ett värde i att vi pedagoger gått in i fantasivärldarna tillsammans med barnen. Barnen har varit fascinerade och det har varit skräckblandad förtjusning då de vetat att det inte är på riktigt, men ändå…tänk om? Barnen fick utifrån boken rita sina egna monster som sattes fast på en stor gemensam tavla. Vi har under skapandes gång sett ett lärande och förändrat kunnande där barnen tagit mycket inspiration av varandra,
hjälpts åt och samtalat långa stunder kring sina teckningar. Vi har sett en begynnande nyfikenhet och förståelse för skriftspråket. Barnen vill gärna skriva vad de ritat och flera barn har börjat ljuda bokstäverna. De hjälper varandra med hur ord ska stavas och hur bokstäver ser ut.
I de olika lekmiljöerna har vi sett att lärande skett och att lekarna utvecklats. Detta har varit både inom- och utomhus. I konstruktionsleken har vi sett att barnen gått från att bygga till att planera, bygga upp och använda sig av rekvisita såsom djur, playmobilfigurer och andra leksaker. Barnen har samtalat kontinuerligt i leken och kommit fram till hur leken ska utvecklas. Vi har vävt in fakta om Vasaskeppet och Titanic, då det visades intresse för det. I rolleken gjorde vi om miljön efter barnens önskemål. Det blev en trollskog med träd, lianer, stenar och spindlar. Här har fantasin fått stort utrymme och det har blivit lekar om troll, kojbyggen och gömmor för att vildvittrorna inte ska hitta dem. På gården har vi fokuserat mer på regellekar och vi har kunnat se att barnen blivit förtrogna med speciellt leken Under hökens vingar kom. De har bjudit in de
yngre barnen och visat hur leken går till och låtit dem ta plats. Vi har även gått till lekparker och skogen. Vi har sett att lekparkerna är mer kodade och därför inte lika inbjudande som skogen till att utveckla fantasin. I skogen blir leken mer fri. Skogen skapar möjligheter att leka fler tillsammans.
Vi kan även se att barnen själva löser konflikter nu genom att förklara och diskutera tillsammans. Barnen har fått en förståelse för varandra i det sociala samspelet. De bjuder in alla mer och verkar ha förstått att alla behöver öva på olika saker. De har blivit en grupp som tycker om varandra och låter alla vara med på sina egna villkor. Vi pedagoger har varit närvarande, medlekare och iscensättare och vi tror att det hjälpt barnen bli mer självständiga i leken. Vi har sett en barngrupp som är nyfikna, kreativa och där alla får ta plats och vara med.