En vårvind över vissnat liv
Frälsarkransens uppståndelsepärla är den andra stora vita pärlan i kransen och den andas frid. Det som vi ibland trodde var mest fjärran är nu närmast. Den gudomliga verkligheten är inte bortom. Den är det innersta som genomlyser det yttre. Denna upplevelse av att ”höra till” är vila från all möda. Detta är gudomligt.
Guds heliga Ande blåser sin vårvind över det vissnade livet och alla tvivel, allt mörker, all död skingras och är inte mer.
Den vita Uppståndelsepärlan talar om påskmorgonens glädje och om livets segerdag. Gudomliga ord ger oss löftet: ”Jag är med er alla dagar - intill tidens slut.”
Källa: Själen & Frälsarkransen av Martin Lönnebo
Uppståndelse
I Svenska kyrkans begravningsgudstjänst hör vi orden: ”Av jord har du kommit. Jord ska du åter bli. Jesus Kristus, vår Frälsare, ska uppväcka dig på den yttersta dagen.”
I bibeln berättas att människan skapas av stoft från jorden och blir en levande varelse genom att Gud blåser in livsanden i henne. När människan dör blir hon åter stoft. Ingen odödlig själ som lever vidare utan kropp. Hela människan dör och går ur tiden. Men på den yttersta dagen ska Gud uppväcka oss med himmelsk kropp, själ och ande. Vi blir Guds nya skapelser. Vår uppståndelse och vårt hopp om evigt liv i gemenskap med Gud har sin grund i att Jesus har dött och uppstått, och att ondskan och döden därigenom är besegrad.
I Uppenbarelseboken säger Jesus till oss: ”Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den som lever. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet, och jag har nycklarna till döden och dödsriket”.