Aldrig får vi se Jesu mänsklighet och gudomlighet sida vid sida lika tydligt som i de böner Jesus ber under sitt sista dygn.
Vid den sista måltiden på Skärtorsdagens kväll med lärjungarna ber han liksom andra judar bordsbönen som innebär ett tack till Gud för skapelsen och för frälsningen – uttåget ur Egypten. Samtidigt instiftar han ett nytt förbund genom ”mitt blod…som blir utgjutet för många”. Den död som han länge talat om med lärjungarna kommer ifatt honom senare samma natt i Getsemane. Han ber lärjungarna att vaka tillsammans med honom och i sin ångest ber han till Gud att få slippa: ”Abba! Fader! För dig är allting möjligt. Ta denna bägare från mig. Men inte som jag vill, utan som du vill.”
Långfredagens böner utgör en sammanfattning av Jesu gärning och det är böner vi får spegla oss i. När soldaterna spikar upp honom ber han: ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör”. Det är en bön för dem som plågar honom, hans fiender. Men det är också en bön som innesluter oss såsom de ofullkomliga varelser vi är. Att Jesus inte själv förlåter utan ber Fadern förlåta är något vi får bära med oss som en möjlighet när vi själva inte kan förlåta dem som gjort oss illa. Vi behöver inte vara bättre än Jesus.
När Jesus ber om vatten med orden ”Jag är törstig” blir Jesu sårbarhet och kroppslighet påtaglig. Han är långt ifrån någon superhjälte med dolda krafter som gör att han är höjd över det mänskliga. Vatten är det han längtar efter.
Den totala ensamheten och dödsångesten får sitt starkaste uttryck när Jesus ber med hjälp av Psaltarens tjugoandra psalm: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” När den övergivenheten drabbar oss är det inte alltid lätt att lita till att Jesus fyllt dödens tomhet med sin närvaro och kärlek, och därmed övervunnit döden.
Segern över döden sammanfattas i Jesu sista ord enligt evangelisten Johannes: ”Det är fullbordat”. Därför får vi också lita till att Jesus ord till rövaren, han som ber: ”Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike”, också gäller oss: ”Sannerligen, redan idag ska du vara med mig i paradiset.” Därför kan vi när vi en gång ska dö, i full förtröstan använda de ord som enligt evangelisten Lukas är Jesu sista: ”Fader, i dina händer lämnar jag min ande.” ■
Text: Jonny Karlsson (ur Liv & Längtan Nr 3 2018)