1. Vad brinner du för?
Svenska kyrkan är en fantastisk plats att fördjupa sin tro, känna gemenskap och lära känna Jesus. Att vara en öppen och inkluderande kyrka är att vara folkkyrka idag. Vi ska ge plats för unga människor i våra kyrkorum och församlingshem. För att bidra till ett gott och klimatsmart samhälle måste kyrkan samarbeta med andra utanför oss själva. Den profetiska rösten måste vara stark och ljudlig!
2. Vem inspireras du av?
Lydia i Apostlagärningarna är en inspirerande biblisk person. Hon var en ledare som verkade utanför hemmet och som litade på sin tro och gick från ord till handling.
Bo Lundmark, präst i mina hemtrakter har alltid visat församlingsborna värme och intresse så han har fått tillgång till att arbeta innanför stängda rum och verkat utanför sin egen bekvämlighetszon, vilket jag tycker är beundransvärt.
3. Hur har din tro formats?
Jag är uppvuxen i en tradition där bygdens historia sammanflätades med kyrkans liv och tradition men där också psalmsång och bibelläsning var viktiga. Här kunde gudstjänsten hållas i både kyrkorum såsom i trädgårdar och fäbodar. Botkyrkaborna påverkar mig till en djupare bönegemenskap liksom att vara ledare i olika roller, ofta med konfirmander. Mina andliga övningar utgår från Ignatius av Loyola.
4. Vilken av pärlorna i Martin Lönnebos frälsarkrans tilltalar dig mest?
Bekymmerlöshetspärlan är den pärla som jag ofta stannar till vid lite längre. Jag är ledare och chef i olika sammanhang och har mycket ansvar. Det är fint och givande att leda men det kan också vara bekymmersamt. Frälsarkransen påminner mig om Guds närhet och den blå pärlan ger mig lugn att grunda mina beslut. Att vara mamma till tre tonåringar gör också att den blåa pärlan behövs i min vardag.
