Historia
Kyrkans jordägande har rötter till tidigaste kristen tid. När en kyrka skulle byggas ingick även att socknens allmoge skänkte en prästgård som del av prästens naturalön. Fram till reformationen och Västerås riksdag 1527, växte kyrkans förmögenhet. Gustav Vasa drog då in allt utom i stort sett en fastighet per sockenpräst. De indragna egendomarna förlänades till stor del bort. Än idag kan man spåra domkyrkors och klosters tidigare markinnehav i form av ett stort antal herrgårdar. Gustav Vasa införde också ensamrätt för kronan, regalrätt, till bland annat ek för skeppsbyggnad. På kyrklig jord kom regalrätten att gälla in i modern tid, till 1934.
Under stormaktstiden fick kyrkan tillbaka lite av den indragna egendomen och vid 1700-talets slut var omfattningen ungefär som idag. De senaste 20 åren har en viss försäljning av kyrklig jord skett, i huvudsak har jordbruksmark och byggnader sålts medan en liten ökning av skogsarealen skett. I viss mån har man även köpt jordbruksmark för att stärka upp befintliga gårdar.