Johannes Elai Terserus var född i Leksands prästgård i april 1605 och dog den 11 april 1678 i Söderköping. Han hörde till de främsta av landets teologer under 1600-talets mitt.
Liksom de flesta blivande präster i början av 1600-talet studerade han vid kontinentala universitet. Han hade sina första lärartjänster vid gymnasiet i Västerås där han 1637 blev rektor. 1640 blev han professor vid Åbo universitet, flyttade sju år senare till Uppsala. 1659 vigdes han till biskop i Åbo, men avsattes 1664. Efter några år som kyrkoherde i Stockholm utsågs han 1671 till biskop i Linköping. Han dog den 11 april 1678 i Söderköping under en visitationsresa.
Dramatiskt levnadslopp
Terserus ganska dramatiska levnadslopp har till största delen sin förklaring i den teologi som han förfäktade och som stred mot vad den lutherska ortodoxin bekände sig till. Terserus var, liksom hans ämbetsbroder Johannes Matthiae i Strängnäs, vad samtiden kallade synkretist, vilket för Terserus del innebar att "man ingår religionsfred med villfarande sekter" eller låter något "falla uti vår religion vederparten till viljes".
Terserus hade också varit en av drottning Kristinas lärare och tidvis gynnats av henne, vilket vändes emot honom när Kristina konverterat till katolicismen. Att han på riksdagen 1650 framträdde som en av ledarna för de ofrälse ståndens kamp mot adeln förbättrade inte hans sak. Han tvingades 1664 liksom Johannes Mathiae att begära avsked, men i motsats till Strängnäs-biskopen kom han snabbt åter och utsågs alltså 1671 till biskop i Linköping.
”Tröst tröt honom aldrig”
Han upphörde dock inte att vara en stridbar man - Lindroth talar om honom som självmedveten, lynnig och aggressiv. Rhyzelius skriver om honom bl.a. : "Afwund skaffade honom förföljelse, then han dock med tolamod emottog och igenom gick; ty tröst tröt honom aldrig af Guds ord."
Rhyzelius konstaterade också att Terserus äreminne levde i hans skrifter men "aldramäst i Linköpings Domkyrkio, ther hans efterkommande anhöriga hafWa låtit i pelaren wid Södra Chordörren upsätta ett ganska kostbart Epitaphium af hwit och swart marmor, efter Italiensk konst så wäl utarbetadt, at knapt något dyrbarare Biskops-Epitaphium eller Minneswård finnes i någon Domkyrkio här i Riket" .
Epitafiet (gravminnet), som sitter på sin ursprungliga plats på den sydvästligaste av högkorets pelare, är gjort av vit marmor, svart marmor ("noir belge"), av bildhuggaren Peter Schultz i Stockholm.
Även Terserus porträtt i domkapitelsalen på Linköpings stiftskansli har hög kvalitet. Det är utfört av David Klöcker Ehrenstrahl vars signatur är målad i den ovala ramen runt porträttet: Klöcker Ehrenstrahl Fec A:1675 (Klöcker Ehrenstrahl målade den anno 1675).
Källa: Linköpings domkyrka 3 Inredning och inventarier / av Åke Nisbeth & Inger Estham med bidrag av R. Axel Unnerbäck ; [foto: Gabriel Hildebrand ; engelsk översättning: Roger Tanner].. - 2001 - 1. [uppl.]. - ISBN: 9172092106
