1. Vad brinner du för?
Ledarskap och predikan. Jag gillar att leda människor och jag gillar att förkunna, att vara predikant. Som biskop vill jag få något gjort i relation till stiftets församlingar. Jag ser församlingarna som biskopens arbetsplats. Stiftskansliet är en stödfunktion för biskopen. Samverkan med samhällets många aktörer skulle prioriteras. Vi är en stor nationell majoritetskyrka som inte får bli förkyrkligad.
2. Vem inspireras du av?
Den helige Benedikt som skrev en regel för klosterlivet på 500-talet. Esther de Waal har hjälp mig att förstå hans syn på ledarskap och liv i gemenskap. Hon har skrivit böcker om Benedikt som följt mig genom livet. Hellre än käcka slagord eller berättelser om lyckade chefer som vi översköljs av håller jag mig till Benedikt. Hans regel hjälper oss att leva under evangeliets ledning.
3. Hur har din tro formats?
Johannelund gav lågkyrklighetens varma tro. S:t Ansgar i Uppsala gav högkyrklighetens gudstjänstglädje. Predikofortbildningen i Chicago gav befrielse- och feministteologi. Den afroamerikanska predikan inspirerade. De svarta i USA predikar på ett folkligt sätt, precis som i EFS. Men predikan ska utmana det priviligierade och lyfta människor som lever i fattigdom, marginalisering och könsförtryck.
4. Vilken av pärlorna i Martin Lönnebos frälsarkrans tilltalar dig mest?
Ökenpärlan. Märkligt nog. Glädje är en grundstämning i min person. Men människor jag mött som präst har ofta levat långt från vattenkällorna; i svårigheter och sorg. I mina tjänster har det ibland känts som öknen; i sena sammanträden med kyrkoråd efter en lång arbetsdag, i oändligt gnetande med texter till verksamhetsplaner och lokalförsörjningsplaner, i konflikter. Då gäller det att härda ut.
