Textläsning ur Fjärde Moseboken 6:22-27
Herren talade till Mose: Säg till Aron och hans söner: Med dessa ord skall ni välsigna Israels folk: Herren välsignar dig och beskyddar dig. Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd. Herren vänder sitt ansikte till dig ger dig sin fred. De skall uttala mitt namn över israeliterna, och jag skall välsigna dem.
Biskop Martins betraktelse
”Jag vet inte om du tänker avge något nyårslöfte i kväll. Traditionen att göra så är stark. Även om nyårslöften ibland kan tyckas handla om trivialiteter, så kommer nog detta ur människans djupt kända behov av att komma till rätta med livets smärtor, omöjligheter och sår.
Men just här och nu behöver du inte avge några löften. I stället får du ett löfte, och det löftet bygger på själva grunderna i kristen tro: att Gud är trofast. Att Gud alltid kommer först till oss. Att Guds löften är att lita på.
Du får ett nyårslöfte av Gud, som består av att välsignelsens ord på nytt sägs över dig och ditt liv.
”Herren välsigne dig och bevare dig…”. Så avslutas de flesta gudstjänster i Svenska kyrkan och i många andra samfund. Välsignelsen ges mig, genom att sägas till mig. Jag kan inte ta mig orden själv utan detta kommer som en gåva. Många upplever att välsignelsen är en av de mest älskade delarna av gudstjänsten.
Det finns saker man inte kan säga till sig själv, sådant som bara kan komma utifrån. Som en kärleksförklaring. Som förlåtelse. Som en försäkran om att mitt liv är meningsfullt oavsett vad jag just nu känner.
Det finns ett knippe grundläggande goda budskap vi behöver höra och få oss givna utifrån, för det är mycket få förunnat att uppfinna dem själva. Dessa ord är inte enbart ord, utan händelser. De gör något med oss. Förändrar verkligheten. Att förlåta sig själv är på många sätt en logisk kullerbytta, eftersom synden oftast är mot någon annan. Därför finns förlåtelsens makt inte i min hand.
Välsignelsen är ett av dessa grundläggande löften. I dag får vi väl uppfatta den som ett nyårslöfte från den Gud som hela tiden förnyar sin skapelse och bär livet i alla dess former. Också dina och mina liv.
Betraktelsen ingår i en nyårsbön från Linköpings domkyrka.
Titta på nyårsbönen