”Söker du ett meningsfullt arbete inom en näring med stor utvecklingspotential, där förväntningarna och även kraven är höga? Då är jobbet som naturvårdsspecialist på Linköpings stifts egendomsförvaltning det rätta.”
– ”Vad roligt att stiftet utlyser en sån tjänst!” tänkte jag när jag läste om den. Det händer mycket intressant i kyrkan nu, till exempel utredningen om Svenska kyrkans skogsbruk vad gäller hållbarhet, säger Tomas Björkesten.
Han gör sin första dag på nya jobbet och har kommit till stiftskansliet för en första introduktion och för att hälsa på kollegorna som finns där. Det har bara gått en vecka sedan han slutade sin anställning som skogskonsulent på Skogsstyrelsen. Där granskade han avverkningsanmälningar från skogsägare. Nu företräder han en av Sveriges stora skogsägare, de så kallade prästlönetillgångarna. Hans roll är att värna och utveckla det praktiska naturvårdsarbetet.
– Det kan handla om att någon av stiftsskogvaktarna hör av sig om en skog där det finns indicier om höga naturvärden. Då åker jag dit för att se hur höga naturvärden det är och hur man kanske måste anpassa skötseln av just den skogen.
Spelar och sjunger i kyrkan
När Tomas Björkesten inte är i skogen kommer han att vara på kontoret i på Kyrkbacksgården i Eksjö. Därifrån är det ganska nära till hemmet i Flisby där han har ett stort kyrkligt engagemang, bland annat som ordförande i församlingsrådet i Norra Solberga -Flisby församling. Söndagen innan vi ses spelade han psalmer på pianot vid gudstjänsten i Thelins kapell. Han sjunger ofta, bland annat i kyrkokören. Dragspel och orgel behärskar han också.
– För drygt tio år sedan gick jag stiftets sommarkurs i orgelspel. En av lärarna var Nils-Gunnar Karlson, kyrkomusiker i Eksjö församling som har fortsatt ge mig lektioner.
Tillbaka till skogen. Hur kan kyrkan genom sitt skogsbruk bidra till att både motverka klimatförändringar och främja den biologiska mångfalden?
-Vi ska inte sticka under stol med att skogsbruket en längre tid missgynnade naturvärden. Man jobbade mer mot naturen än med den. Men det är bättre att se framåt, det finns mycket att utveckla, avslutar Tomas Björkesten.
Text: Katarina Sandström Blyme
