Kyrkohandbokens enhetsskapande funktion
Ordförande! Jag yrkar enligt kyrkostyrelsens reviderade förslag.
Genom århundradena har kyrkohandboken varit ett av de centrala bekännelsedokumentena i Svenska kyrkan, men som bekännelseuttryck syftar detta Kyrkohandboksförslag inte till att skapa enhetlighet. Den syftar till enhet i mångfald. Vi ska inte underskatta inte den skillnaden.
Förr, när kyrkohandböcker togs fram med enhetligheten som fokus, så fanns det bara en möjlighet att skydda min egen gudstjänst, nämligen att bekämpa de gudstjänstuttryck jag inte själv gillade.
Tack, gode Gud, att vi i vår generösa och öppna folkkyrka är förbi den tiden.
Som en konsekvens av detta ger kyrkohandboksförslaget ett spretigare intryck än vad tidigare kyrkohandböcker har sett ut. Vi är många som ska få rum.
Mångfalden är alltså inte ett tecken på slarv eller dålig kvalitet utan på större generositet mellan olika riktningar i kyrkan. Den generositeten är viktig att bevara, och den är i sig ett tecken på ödmjukhet. Vi får vara helhjärtade utan att vara tvärsäkra, också i vår gudstjänst.
Däremot får inget i kyrkohandboken strida mot svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, och så är det inte heller i förslaget.
Dessutom kan jag också med glädje se att det finns andra som tycker om det som inte jag kan ta till mitt hjärta.
Därför vill jag med glädje tillstyrka förslaget till ny kyrkohandbok, och lovar för min del, om den går igenom, att efter bästa förstånd och kraft arbeta för att den ska bli till välsignelse för Svenska kyrkan.