Det är kyligt i luften och fuktigt i det höga gräset när Maarit vässar lien och tar sig an uppgiften en eftermiddag i tidiga oktober.
- Det här borde ha gjorts i somras egentligen, nu är gräset lite för tjockt och tungt. Men å andra sidan blir det ett bra träningspass för hela kroppen, säger hon.
Vill försämra jorden
I biskopsgårdens trädgård har Maarit förberett två stora ytor genom att först harva, sedan kratta bort mossa och gamla löv och slutligen så med ängsfröblandning i jord som hon blandat upp med sand.
- Marken är egentligen lite för bra och bördig. De arter av ängsblommor som vi hoppas ska trivas här vill ha betydligt fattigare jord och därför tillför jag sand.
- Det kommer att ta ett par år innan vi får en färdig äng, och vi väntar med spänning på vad som ska växa upp i framtiden.
Insekter gillar ogräs
Kansliparken i sin tur, består numera av flera ytor med högt gräs. Här har den ursprungliga gräsmattan helt enkelt fått växa fritt under flera somrar och det har blivit ett lyckat projekt.
- Vi har tagit bort oönskat ogräs under tiden, säger Maarit. Men det har varit förvånansvärt lite, de flesta sorterna i gräsmattan har sin plats och våra värdefulla pollinatörer uppskattar en del växter som kanske egentligen anses vara ogräs, och då får de förstås vara kvar.
Att låta gräsmattan växa lite ostyrigt är inte bara bra för insekter och vilda djur, det minskar också användningen av de maskiner som krävs för att hålla ordning i trädgården, och därmed minskar förbrukningen av fossila bränslen.
- Om du lämnar gräsmattan att växa fritt kommer du sannolikt att se växter som klöver, tusensköna, smörblomma, ängsvädd, brudsporre och andra arter som gynnar den biologiska mångfalden. När du klipper gräset – klipp bara gångar där ni ofta går, eller lämna ”öar” där gräset får växa sig högt och gå i blom som små oaser för insekterna, tipsar Maarit.
Når miljömålet
I en vid halvcirkel fortsätter hon att slå sig fram i gräset. Efter 30-talet skär måste hon avbryta för att vässa bladet med en brynsten som hon förvarar i en behållare med vatten.
Lieslåtter är ett hårt arbete – men värt allt slit. Linköpings stift har som miljömål att minst 30 procent av de gröna ytorna vid biskopsgården, kansliparken och Vårdnäs stiftsgård ska vara äng eller örtrik gräsmatta, och det nås med råge.
Därtill får stiftet en mycket vältränad trädgårdsmästare.
- Skratt! De som är erfarna säger att det blir som en slags meditation till slut, och dit vill jag gärna nå. Men det är en bit kvar, än så länge känner jag bara en ny sorts träningsvärk, i muskler som jag inte ens visste att jag hade.
Anna Lindén
