I den spontana kampanjen Metoo har kvinnor från olika branscher gått samman och berättar hur de utsatts för sexuella trakasserier och övergrepp. Detta har lyft denna viktiga fråga i offentlighetens ljus. Att trakasserier och övergrepp också sker i kyrkliga miljöer visar det upprop som idag publicerats på Kyrkans Tidnings webb under rubriken #vardeljus.
De tidigare uppropen inom olika sektorer i samhället har med all rätt rönt stor uppmärksamhet. Det som framkommit i media under de senaste veckorna är inte enbart berättelserna om trakasserier och övergrepp i sig, utan det har också blivit tydligt hur omgivningens tystnad skapar grund för övergreppen.
I Svenska kyrkans riktlinjer för bemötande och förebyggande av sexuella övergrepp används begreppet som omfattande allt från sexuella trakasserier av olika slag till våldtäkt, såväl moraliskt klandervärda handlingar som ren brottslighet. Begreppet rymmer ett spektrum av handlingar och upplevelser, men i allmänhet med en och samma grundförutsättning – en person utsätts mot sin vilja för något av en annan person. Det kan gälla allt från kommentarer och anspelningar av sexuell natur till sexuella handlingar. Ovälkommet är ett nyckelord i definitionen av övergrepp.
I riktlinjerna konstateras också att varje sexuellt övergrepp är oacceptabelt och att det kan vara en brottslig handling. Sexuella övergrepp strider mot kristen människosyn och när övergreppen begås av kyrkliga medarbetare strider det dessutom mot kyrkans uppdrag. Därför ska tecken på ovälkomna kommentarer eller beröringar alltid tas på allvar och finns det misstanke om brott ska det anmälas.
Ingen vet hur vanligt förekommande sexuella övergrepp är i kyrkliga miljöer. Kampanjen Metoo visar på ett strukturellt problem som inbegriper hela samhället och kyrkan är en del av samhället. Men människor har rätt att förvänta sig att kyrkliga miljöer ska vara trygga och fria från sådant här. Man kan säga att varje övergrepp är ett för mycket. Samtidigt är det nödvändigt att erkänna att det förekommer och att inte tysta ner eller skuldbelägga den som vill berätta.
Minnen av händelser väcks till liv i dessa dagar. Ibland är det lättare att prata med någon man inte känner och som inte finns där man själv bor. Svenska kyrkan har utsett två kontaktpersoner i varje stift med uppgift att vara ett stöd för den som blivit utsatt för kränkning i kyrklig miljö. Kontaktpersonerna är till för att lyssna, ge stöd till egna beslut och eventuellt förmedla kontakter till myndigheter och organisationer.
Kontaktpersoner
Susanne Angelöf, präst i Borensbergs pastorat, 013-242661
Anders Facks, präst i Linköpings domkyrkopastorat, 013-242662