På jakt efter guldkorn i dammet

Martin Kjellgren är historiker. Sedan 2017 arbetar han med att inventera äldre boksamlingar i sammanlagt 220 kyrkor på uppdrag av Linköpings stift.
Du kan följa hans arbete genom bloggen ” Bibliotheca Rediviva”.

Runtom i stiftets kyrkor finns en enorm kulturskatt i form av gamla böcker. Under 2018-19 pågår ett projekt för att kartlägga dem, finansierat av den kyrkoantikvariska ersättningen. Historikern Martin Kjellgren reser runt i jakt på guldkorn i dammet.

- Luftfuktigheten är lite hög – den ligger på 58. Det ska helst vara 45-55. Och så ska det vara ganska kallt. Det är det inte.

Martin Kjellgren läser av sin fuktmätare uppe i kyrktornet i Östra Eds kyrka, några kilometer söder om Valdemarsvik. Östra Ed är den 74:e kyrkan han besöker för att granska förvaringen av gamla böcker – totalt ska 220 kyrkor runtom i Linköpings stift inventeras under 2018-19. Ett omfattande arbete.

Martin Kjellgren är historiker och handplockad för projektet. Med van hand går han igenom travar av gamla böcker, fotograferar och delar in dem i tre klasser. Som vanligt är det en ganska disparat samling böcker som ligger framför honom i dag.

- Här har vi Kunglig Majestäts förordningar från 1795. Tja, den kan väl få en lapp, säger Martin och lägger en pappersremsa i boken med påskrift ”Kategori II”.

Kategori 2 innebär att boken är av kulturhistoriskt värde och bör bevaras. Den viktigaste kategorin är nummer 1, som kallas ”kyrkliga inventarier”. Men det mesta hamnar i nummer tre, som är böcker där det inte finns några särskilda krav. Man kan spara, slänga, sälja eller ge bort, så som församlingen önskar. ”Treorna” får inga lappar utan läggs bara tillbaka i hyllorna.

Snyggt band!
- Titta här, ”Människor och natur i Sydamerika”! Haha! Snyggt band också. Låt se, Östra Eds församlingsbibliotek, aha, 1923... som ett sockenbibliotek ungefär. Hm. Nä... det är inget... inget dyrbart.

Martin lägger boken på kategori 3-högen och tar upp nästa.

- Detta är provpsalmboken från 1793 nån gång. Hm, det är lite synd. De är inte så vanliga, men denna är i så dåligt skick... det blir också kategori 3.

De olika kategorierna kommer att hamna i en rapport som ska skickas till kyrkoherden. Därefter ska beståndet gallras och tas om hand enligt vissa bestämda principer.

- Här har vi nåt från Karl XIII:s tid... det är 1811 års kyrkohandbok. Den finns på många ställen och är inte särskilt värdefull ekonomiskt, men den är handtryckt, handbunden... ett väldigt fint exemplar detta, det blir kategori 2.

Lämplig kandidat
Mitt under granskningen ringer telefonen. Det är stiftsantikvarie Gunnar Nordanskog som ber Martin att ta med ett par lämpliga böcker tillbaka till stiftskansliet eftersom en ny konserveringsmetod ska testas. Martin hittar snart en lämplig kandidat:

- Den här skulle jag kunna ta som exempel kanske! Den är lite smutsig och bränd, dessutom står det Eds kapell på så jag kan inte glömma var den kommer ifrån. Det är en ”Kyrkolagfarenhet” från 1807 – en riktig guldgruva för att förstå samhället på den tiden, här finns principer för lönesättning med mera…

Boksamlingen i Östra Ed har en klar tyngdpunkt på böcker kring år 1800, inte så konstigt kanske eftersom kyrkan byggdes på 1780-talet. Kyrkan brann dessutom år 1959 och en del av böckerna blev skadade. Därför finns det inte så många böcker som hamnar i kategori ett här. Där finns församlingens båda stora Karl XII-biblar och även Gezeliernas bibelkommentarer, ett par enorma böcker från 1700-talets början med praktfulla kopparstick. Tyvärr har banden börjat mögla en aning men det ska gå att rädda utan problem, bedömer Martin.

Det som avgör värdet på en bok är ett antal faktorer där bokens skick spelar stor roll men förstås även åldern.

Bara att hiva
- Allt från 1500-talet måste sparas, egentligen oavsett vad det är. Sedan är det en fallande skala fram till industrialiseringen som gjorde att böckerna började massproduceras på ett helt annat sätt än tidigare. Allt efter 1870 är egentligen bara att hiva, om det inte är särskilt fina saker förstås. På många håll, i kyrktorn, är det bra att ta bort böckerna; de kan dra åt sig ohyra och är även en brandrisk på sina håll. På många håll har man exempelvis sparat mängder av statens författningssamlingar som brukade läsas upp från predikstolen, det vore bättre att bli av med dem. Jag har hittat värdefulla böcker från 1500-talet dolda under en massa mycket nyare författningssamlingar.

När du säger värdefulla, hur menar du? Är de värda mycket pengar?

- Man måste skilja på ekonomiskt respektive kulturhistoriskt värdefulla. Det är få av böckerna som har något större ekonomiskt värde – och även om de skulle ha det så är det väldigt svårt att sälja dem illegalt. Det finns ingen större marknad för gamla böcker på svenska, som väl är, men det fattar ju inte alltid eventuella tjuvar. Några tusenlappar kan man få för en välhållen Karl XII-bibel, så därför är det bra att församlingarna har koll på vad de har för böcker. Vissa bör låsas in.

Tre kyrkor per dag
Det börjar bli dags att lämna Östra Ed och bege sig till nästa kyrka, i Tryserum några kilometer norrut. Martin Kjellgren hinner ofta med tre kyrkor på en dag och han rör sig än så länge ganska långt ut i stiftet. Kyrkorna närmast Linköping sparar han till slutet av projektet när han räknar med att det blir bråttom att bli klar.

Linköpings stift är ett av de få i Svenska kyrkan som fått denna sorts genomgång ännu. Martins kollega Fanny Stenbäck har gjort motsvarande i Skara och Strängnäs och ska nu ta sig an Stockholm. Martin skulle också själv gärna fortsätta och ta sig an ett annat stift efter Linköping.

- Jag har skrivit min doktorsavhandling i historia, så jag är ju van vid att sitta ensam och skriva. Men det är onekligen väldigt roligt att komma ut, se vårt kulturarv på plats och träffa alla människorna i kyrkorna.

Max Wahlund
Artikeln tidigare publicerad i Kyrkans Tidning nr 37 2018