Bakgrunden till att stiftelsen finns
Innan vi hade ett riktigt pensionssystem i Sverige brukade yrkeskårer inrätta pensionskassor för de sina. I Linköpings stift arbetade, runt förra sekelskiftet, framför andra sedermera prosten i Ö Eneby Carl Reinhold Sundell för en stiftets Änke- och pupillkassa (pupill=minderårigt barn till avliden medlem) och en Fattig- och emeritikassa. Det är en missuppfattning att präster levde på stor fot. Kyrkoherdar i rika pastorat klarade sig nog bra, men då hade de samtidigt personligt ansvar för prästgårdens alla byggnader, alltså förutom boningshuset även ladugård, loge och andra ekonomibyggnader. Men fruarna hade ingen egen inkomst och när männen dog stod de i praktiken på bar backe. Sedan prästmötet 1912 fanns planer på en möjlighet för dessa änkor med eventuella barn att få en bostad till rimligt pris.
På stiftsstämman 1924 kunde man anslå medel till detta projekt, och 1927 invigdes Prästänkehemmet på Stengatan 3 i Stolplyckan i Linköping. Det hade sex lägenheter med ett rum och kök och tre med två rum och kök för dem som hade barn.
Stolplyckestiftelsen idag
1959 hade tiden gått ifrån prästänkehemmet. Fastigheten såldes och av köpeskillingen grundades Stolplyckestiftelsen, som tillsammans med Fabian Lundvalls fond idag kan erbjuda:
-
Efter behov ekonomiskt stöd åt prästfamilj vid prästs frånfälle eller vid uppkommen social svårighet, kan t ex vara att man behöver rättshjälp. Det avser präst med sista tjänst i Linköpings stift.
-
Efterlevande till präst i Linköpings stift erbjuds i början av varje år att söka bidrag från stiftelsen – en ansökan som, av skattejuridiska skäl, vägs mot den efterlevandes tillgångar.
-
Årligen inbjuds efterlevande till präst i Linköpings stift till fyra gemenskapsdagar någon gång i början av sommaren på Stiftsgården Vårdnäs.
På dessa sätt har verksamheten stöpts om till något i vår tid adekvat, som följer stiftarnas grundintention.
Kontaktperson Stolplyckestiftelsen: Ordförande Sverker Ericsson, sverker.ericsson@live.se