Chrestina Pålsson var märkbart rörd när hon tackade för stipendiet i samband med stiftsfullmäktiges möte på Vårdnäs stiftsgård. Hon lyfte fram betydelsen av alla kursdeltagare hon mött genom åren. "Utan dem hade det inte blivit en så här fin utmärkelse", sa hon och passade också på att tacka stiftsstyrelsen som ansvarar för stipendiet.
Uppskattningen och tacksamheten har varit ömsesidig. Det framkom tydligt då det blev känt att Chrestina fått stipendiet. Linköpings stifts Facebooksida fylldes snabbt med kommentarer och gratulationer. Prästen Maria Petri skriver:
”Tack Chrestina för all den kunskap, andlighet och inspiration som du har delat med dig av till mig och många fler. Det händer fortfarande, att jag under kalla vinterdagar, sätter mig med ljus, ägg, pigment och penslar för att skriva en ikon som en gåva till någon. Bilden och bönen lever på ett förunderligt sätt i symbios med varandra och berättar om det stora bortom orden.”
Linköpingsprästen Liza Hagberg Lerner skriver:
”Att måla ikon med Chrestina betydde mycket för mig under mina första år som präst. Stort grattis!”
Sin första ordentliga kontakt med ikoner fick Chrestina då hon arbetade på Sveriges kyrkliga studieförbund (nuvarande Sensus). Hon ombads hänga en ikonutställning i Ryds kyrka. Där var också mannen som gjort dem, fader Robert de Caluwe.
”En av ikonerna grep tag i mig direkt. Det var något med blicken, det bara smällde till och jag bestämde mig för att själv börja måla”.
Hon började gå kurser för fader Robert de Caluwe, år efter år. Det var först efter 15 år hon kände sig mogen att själv undervisa. Något hon fortfarande gör. Dagen efter stipendieutdelningen ska hon till sin grupp i Norrköping. Två andra finns i Ryd och Tranås. Tranåsgruppen fortsätter måla själva och har kontakt med Chrestina digitalt. Stipendiesumman på 10 000 kronor kommer hon troligen använda till penslar och färg till sina kursdeltagare.
En annan person som betytt mycket för henne är Martin Lönnebo. De lärde känna varandra under åren då Chrestina gick prästutbildning (hon avslutade studierna men valde att inte bli präst). Hon och Martin har samtalat och samarbetat, bland annat med ett sakramentsskåp som finns i Vadstena klosterkyrka.
”Han bad mig om hjälp med att måla skåpet. Vi arbetade hemma hos honom, i bastun”, skrattar hon vid minnet.
Hennes ikoner är enligt Novgorodskolan, en rysk stilart inom ikonmåleri. Chrestina berättar att hon är noga med att följa traditionen när hon ”skriver” sina ikoner.
”Fast jag säger alltid att jag målar ikoner, då förstår människor vad jag menar.”
Att säga ”skriva” brukar annars vara ett sätt att visa betydelsen av det ikonmålaren gör: en framställning av evangeliet, fast i bild. Precis som en predikant måste ikonmålaren vara väl förtrogen med evangeliet och tillämpa samma balans mellan trohet mot traditionen och anpassning till samtiden.
I motiveringen till stipendiet uttrycks just hur väl förtrogen Chrestina är med ikonens teologi. Biskop Marika, som delade ut stipendiet, gick längre än så:
”Tack för din missionsgärning!”, sa hon när hon överlämnade diplomet och en vårlig blombukett i Salongen på Vårdnäs stiftsgård.
Text och foto: Katarina Sandström Blyme
