Jag har någon slags hatkärlek till psalm 779 i vår psalmbok ”När livet inte blir som vi har tänkt oss” av Ylva Eggehorn och Ingmar Wendschlag.
Den går i ganska högt tempo och innehåller en väldig massa ord.
Försöker man sjunga den är det rena tungvrickar-övningen. Och så tycker jag faktiskt att poesin i den inte är särskilt bra. Texten känns faktiskt… ja, lite töntig, om jag ska vara helt ärlig. Jag tror inte att jag valt den någon gång till de gudstjänster där jag haft ansvaret för att välja psalmerna.
Ändå bär jag på den här hatkärleken till just denna psalm. Och just detta konstiga år 2020, där många av våra planer förändrats, ställts in eller gått i stöpet, kommer jag inte undan den. För de flesta av oss har livet just nu inte blivit som vi har tänkt oss.
Visa varandra kärlek
Plötsligt lamslogs hela världen. Konsekvenserna av det på lång sikt vet vi inte så mycket om, mer än att det kommer att bli konsekvenser. På kort sikt har våra egna liv och vår vardag påverkats i grunden på olika sätt. Det här numret av Kyrkposten belyser hur vi kan vara kyrka när det inte är som vanligt. Svårast är konsekvenserna såklart för dem som blivit isolerade, ensamma, sjuka och för dem som dör. Jag uppmanar er alla att ta med dem som nu lever i sorg och saknad, p g a pandemin och dess konsekvenser, i era dagliga förböner. Eftersom bön och handling går hand i hand uppmanar jag er också att visa varandra kärlek på olika sätt. Det är ett aktivt sätt att följa Jesus, han som ständigt söker upp de små och mest utsatta i vår värld.
Låt hoppets Gud bära
Som lärjungar kan vi visa varandra kärlek. För mitt i detta ovissa och svåra läge, bär vi kristna ändå på ett hopp. I psalm 779 uttrycks det så här: ”Om hoppets Gud får bära oss igenom, kan trots allt något nytt få växa fram. […] tilliten som Kristus vunnit åt oss är större än all makt och ondska vill.”
I bön och handling kan vi kristna nu få vara tydliga tecken för vår omgivning på det som Jesus gjort för oss: Han bröt igenom dödens makt och uppstod till nytt liv. Han som varit mitt i oro och död, har mitt i det eländet visat sig vara starkare än allt det som dödar i våra liv. Det är en tröst vi kristna kan bära vidare till varandra, också mitt i coronakrisen: Ha tillit till Kristus som kan vända död och besvikelse
till liv och glädje, också i ditt liv. Be till Kristus om den uthållighet och det tålamod du behöver nu.
En förändrad värld
Världen kommer inte vara som förut när coronakrisen är över, men har vi tillit till Kristus, väntar vi med tålamod vid hans sida, då ska vi se att något nytt kommer att växa fram – i ditt liv och i kyrkans liv – som kanske är större och bättre än vi någonsin kunnat ana nu.
1. När livet inte blir som vi har tänkt oss.
Vad gör vi med vår bitterhet och skam?
Om hoppets Gud får bära oss igenom,
kan trots allt något nytt få växa fram.
Vi ska springa fram mot nya möten
och bli lurade minst en gång till.
Men tilliten som Kristus vunnit åt oss
är större än all makt och ondska vill.
2. Det finns ett hopp som aldrig ska gå över
trots alla ärr av bitterhet och sorg,
ett hopp som ej de mäktiga behöver
men barnen hemma på sitt eget torg.
De ska springa fram mot nya möten
och bli lurade minst en gång till.
Men tilliten som Gud har skapat i dem
är större än alla makt och ondska vill.
Plötsligt förändras världen, och vem vet, plötsligt kanske vi också kommer sjunga psalm 779 tillsammans, i en gudstjänst där jag haft ansvaret för att välja psalmerna…?