Sjörups gamla kyrka uppfördes någon gång mellan 1150 och 1170, under ledning av Carl Stenmästare. Tidigare låg på samma plats en träkyrka, en s.k. stavkyrka. Detta var en vanlig kyrkotyp under den tidiga kristna perioden i det som då var Danmark. Byggmästare Carl Stenmästare hade medverkat vid uppförandet av Lunds domkyrka som stod färdig 1145.
Kyrkan har en säregen grundplan – det finns nämligen inte en enda rät vinkel i själva kyrkorummet. Norra och södra väggen är parallella och lika långa, men den södra väggen är förskjuten en halv meter åt väster i förhållande till den norra. Detta antas symbolisera den korsfäste Kristus. I dödsögonblicket sjönk hans huvud åt sidan och därigenom sjönk vänstra sidan något.
Också andra uttryck för medeltida synsätt finns återgivna i utformningen av byggnaden. Ursprungligen hade kyrkan två ingångar, en i söder för män och en i norr för kvinnor. Den senare är numera igenmurad, men spår av dörrposterna kan fortfarande ses på kyrkans norra vägg. På denna vägg finns heller inga fönster, därför att vid tiden för kyrkans uppförande betraktades norr som hemvist för ondskans och mörkrets makter.
Tornet och sakristian byggdes någon gång kring 1270. Valven i kyrkorummet skapades under 1300-talet.
Med befolkningstillväxten under 1800-talet blev kyrkan med sina 127 sittplatser allt för liten för församlingens behov. Antalet församlingsbor uppgick nu till 1900 personer. Skulle den gamla kyrkan byggas till eller skulle man uppföra en ny kyrka mer centralt i socknen? Efter många turer stadfäste Kungl. Maj:t att en ny kyrka skulle uppföras på nr. 6 S. Vallösa. Denna stod färdig 1882 och Sjörups gamla kyrka byggdes om till lektionssal för konfirmander. Alla kyrkans inventarier auktionerades bort – bland dem predikstolen skapad av AS Borsöemästaren (samme man som uppfört den predikstol som ursprungligen stod i Balkåkra och numera återfinns i Vallösa kyrka).
Sedan en särskild lokal för konfirmandundervisning och sammanträden uppförts på prästgårdens ägor lämnades kyrkan öde. Redan några år in på 1900-talet hade förfallet gått långt. Vapenhuset var nu rivet, tornets övre del hade rasat, tegeltaket fallit ner och långhusgaveln åt väster störtat in. Kyrkan med sina en gång så sköna proportioner mellan absid, kor, långhus och torn låg som en pittoresk ruin där på höjden.
Under åren 1932-35 kunde den räddas från en fortskridande förstörelse. Men ytterligare behövdes och gjordes också med tiden. Tornet byggdes på, kyrkans inre återställdes och el-värme installerades. 1969 återinvigdes kyrkan för ”en gemenskap omkring ordet, dopets bad och nattvardsbordet”.
Sjörups gamla kyrka saknar uppvärmning och används enbart sommarmånaderna juni, juli och augusti.
