Gravar dekorerade med färggranna blommor på en kyrkogård.
Lyssna

Kyrkogårdar och gravplatser

Kyrkogården är en minnesplats för avlidna och en kulturhistoriskt viktig plats. På kyrkogården kan vi vandra, minnas och känna stillhet, kärlek, sorg och hopp.

Gravskick - olika slags gravplatser

Gravskick - olika slags gravplatser

Det finns olika typer av gravskick, det vill säga typ av gravplats. Historiskt har kistgravplats varit den vanligaste gravplatstypen medan urngravplatser numera är det vanligaste.

17 kyrkogårdar i Ljusnans pastorat

Björkberg skogskyrkogård

Det mörka korset på Björkbergs begravningsplats omges av vitstammiga björkar.

Foto: Ann-Christin Hansson

Begravningsplatsen anlades troligtvis år 1847 då den första gravsättningen där skedde. År 1912 höjdes marknivån för att underlätta grävandet. Under 1990-talets slut togs begravningsplatsen åter i bruk som minneslund och dessförinnan skedde den senaste gravsättningen 1932. Dess enda utsmyckning är ett ca 3,5 meter högt mörkmålat kors. Söder om begravningsplatsens grind finns sedan år 2005 en liten minnestavla med namn på de personer som vilar i minneslunden.

Begravningsplatsen ligger ca 100 meter nordväst om vägskälet mitt i byn. Intill landsvägen finns på östra sidan en skylt som anger begravningsplatsens läge och en gräsklädd gångstig leder dig dit upp.  

Stigen upp till Björkbergs begravningsplats.

Foto: Ann-Christin Hansson

Finnbergets skogskyrkogård

Begravningsplatsen på Finnberget.

Foto: Seppo Remes

Ca 2,5 mil från Noppikoski med 1,8 mil till Älvho, nära gränsen till Kopparbergs län, finner vi denna lilla (7x7 meter) begravningsplats på toppen av ett berg på 638 meters höjd över havet. Den är den högst belägna av de här presenterade begravningsplatserna och den är förklarad som fornminne.

Fyra stenstolpar markerar denna begravningsplats som innehåller endast ett fåtal gravar. Här finns en sten med texten ”Finnbergets begravningsplats 1931”. 

Begravningsplatsen ska vara anlagd på 1860-talet och den första som begravdes här var en flicka på nio år. Hon dog 1864. Några år senare emigrerade föräldrarna och syskonen till Amerika. Marken nedanför kyrkogården har spår av någon form av bosättning, bland annat i form av en jordkällare och odlingsrösen.

Finnberget bär på flera familjers levnadsöden i det ofta hårda livet i Finnmarken. Platsen fick en fast bosättning först på 1820-talet och 1840-1868 uppfördes flera stora timmerhus. År 1868 köpte författaren och storjägaren Gustav Schröder Finnberget som senare blev arrendegård fram till 1931. Kvarvarande hus revs 1940.

Informationstavlor finns på platsen. En pärm innehållande Finnbergets historia finns i en stuga på platsen. Vid parkeringen finns ett torrdass. Orsa besparingsskog ansvarar för vården av Finnberget.

Från byn Älvho åker du i riktning nordväst mot Nordkap. 

Startar du från Älvho begravningsplats kör du västerut och följer skyltningen Knoppen 12 med riktning mot Tjäderåsen. Vid Nordkap svänger du inte av mot Tjäderåsen utan åker rakt fram mot Finnberget. Avståndet Älvho begravningsplats-Finnberget är ca 22 km. 

Kvar på Finnberget finns den valvade stenkällaren.

Foto: Ann-Christin Hansson

Fågelsjö kyrkogård

Information kommer.

Färila kyrkogård

Vattenfallet på kyrkogården i Färila.

Foto: Eva Jernqvist

Information kommer.

Hamra kyrkogård

Information kommer.

Hamra gamla kyrkogård (skogskyrkogård)

Den breda stenmuren ger Hamra gamla kyrkogård en speciell karaktär.

Foto: Ann-Christin Hansson

På Hamra gamla kyrkogård kan man fortfarande se gravvården efter Erik Persson Pulkkinen, nämndemannen som skall ha gått i lära hos hovskräddaren i Stockholm.
På en höjd intill väg 310 i byn Hamra, som är den största i Orsa finnmark, finner vi ca 500 meter norr om Hamra kyrka och dess kyrkogård denna begravningsplats som togs i bruk i mitten av 1700-talet. Den invigdes först 1817 och användes fram till 1860-talet.

1984 fick den återigen göra tjänst för en urnnedsättning och på senare tid har askor satts ner på begravningsplatsen. Platsen omgärdas av en stenmur och här har tidigare funnits ett bönhus från 1830-talet. Under en längre tid fanns en portalliknande anordning vid ingången. Dörrarna finns bevarade och kan ses i Hamra kyrka. De tillverkades 1781 av Eric Persson Pulkkinen, som förutom att vara en framstående hantverkare, även var nämndeman för Finnskogarna. I Stockholm lärde han sig till skräddare hos Kungliga Hovskräddaren. Gravvården efter honom finns fortfarande kvar, ett järnkors med inskriptionen EPS 1824.

På denna begravningsplats som främst var avsedd för Hamrabor begravdes även avlidna från byarna Björkberg, Sandsjö, Tandsjö och Råberget, fram till att de tre först nämnda byarna fick egna begravningsplatser på 1830- och 1840-talet.

Från korsningen nere i byn går en stig upp till begravningsplatsen. En informationstavla finns där det framgår att från år 1817 till 1861 genomfördes 106 jordfästningar, varav 49 personer var under sju år.

Foto: Ann-Christin Hansson

Järvsö kyrkogård

Järvsö kyrkogård erbjuder kistgravar (även muslimska), urngravar, minneslund, askgravlund. Mer information kommer.

Kårböle kyrkogård

Kårböle kyrka invigdes 1870. Den är den tredje kyrkan på denna plats; de två tidigare uppfördes i slutet av 1500-talet och i mitten av 1700-talet.

Foto: Eva Jernqvist

Information kommer.

Ljusdals kyrkogård

På Ljusdals kyrkogård erbjuds kist- och urngravar, minneslund, askgravlund och askgravplats. 

Mer information kommer.

Los kyrkogård

Los kyrka.

Foto: Eva Jernqvist

Information kommer.

Ramsjö kyrkogård

Information kommer.

Rullbo skogskyrkogård

Ett spjälstaket med vit grind omger begravningsplatsen i Rullbo.

Foto: Ann-Christin Hansson

En person som avled sommaren 1865 på Rullbo bys fäbodvall Risåsen skulle föras till begravningsplatsen vid Los kyrka. Hettan var stark och inga hästar fanns som kunde föra den döde på släpbår till Los. I stället bereddes en tillfällig grav i en skogsbacke utanför Rullbo, i väntan på vinterföre för vidare transport till Los. Vidaretransporten uteblev dock och byborna fick begravningsplatsen utsedd till permanent år 1866.

Innan senaste gravsättning 1946 har drygt 60 personer gravsatts här. Minst 44 gravkullar och 20 gravvårdar, både träkors och gravstenar, kan skådas. På de högre träkorsen finns en liten klots överst som skyddar ändträet.

I den kulturhistoriska bedömningen i vård- och underhållsplanen från år 2003 kan man läsa att ”Begravningsplatsen måste betraktas som en av de bäst bevarade äldre begravningsplatserna inom Los-Hamra socken.

Rullbo begravningsplats ligger strax öster om Rullbo samhälle, på norra sidan om vägen till Los. Från landsvägen leder en trappa med räcke fram till den branta gångstig som fortsätter upp till begravningsplatsen.  

Måns Jonsson var den förste som begravdes i Rullbo.

Foto: Ann-Christin Hansson

Råberget skogskyrkogård

Los församlings kyrkostämma ansökte år 1896 om att få anlägga en begravningsplats i byn Råberget, på grund av det långa avståndet till närmaste begravningsplats i Björkberg, 1,5 mil bort. Detta genomfördes sannolikt strax före 1900. 
På Råbergets östra sluttning, ca 2,5 kilometer öster om väg E45 mellan Noppikoski och Västbacka, finner vi Råbergets begravningsplats. Bosättningen på Östra Råberget kom till som en fäbodvall under Björkbergs by på 1770-talet. Byn hade när den var som störst 42 invånare. Vid mitten av 1900-talet stod de flesta husen och förföll. Till enda kvarvarande huset flyttade i slutet av 1960-talet tre personer som började odla upp markerna. De bildade en kristen kommunitet och bodde kvar i byn fram till 1979. 

Begravningsplatsens gångar bildar ett kors och på platsen finns ett ca 4 meter högt vitmålat träkors. 18 gravkullar och nio gravstenar finns på begravningsplatsen. På västra delen återfinns alla nya gravvårdar efter 1940.

Även för denna begravningsplats kan man i vård- och underhållsplanen läsa att den tillhör en av de bäst bevarade inom Los-Hamra socken.

Kommer du norrifrån kör du 12,4 km från Västbacka och tar av till vänster. Söderifrån tar du första vägen till höger 3,4 km norr om Noppikoski. Avfarten är ej skyltad.

Enkla träkors utmärker flera av gravarna på Råberget.

Foto: Ann-Christin Hansson

Sandsjö skogskyrkogård

Foto: Ann-Christin Hansson

Begravningsplatsen togs sannolikt i bruk i juni 1843 eftersom detta är det tidigaste år det omnämns i kyrkböckerna att någon gravsatts i byn.

Efter slutet av 1920-talet eller 1930-talets början upphörde begravningarna i Sandsjö. Under 1940-talets slut diskuterades huruvida begravningsplatsen eventuellt skulle flyttas eftersom den var dålig. Möjligen var det då den fick sin nuvarande utformning. År 1990 togs begravningsplatsen åter i bruk då en gravsättning skedde och en gravsten restes på platsen. 

Begravningsplatsen omgärdas av en granhäck och på dess sydvästra sida finns en öppning med två vita trägrindar mot vägen genom byn. De grusade gångarna formar ett kors och på platsen finns ett ca 4,5 meter högt svartmålat träkors.

Sandsjö bys begravningsplats hittar vi mitt i byn, alldeles intill byvägen (Sandsjövägen).

Tandsjöborgs kyrkogård

Information kommer.

Valsjöns kyrkogård

Information kommer.

Älvho skogskyrkogård

Den fint utformade grinden till begravningsplatsen i Älvho.

Foto: Ann-Christin Hansson

Innan begravningsplatsen i Älvho anlades runt 1937 begravdes de avlidna från byn på Råbergets kyrkogård, som med tiden blev för liten för att täcka behovet av gravplatser i bygden. Sedan den första gravsättningen ägde rum 1940 har begravningsplatsen använts kontinuerligt.
Byn Älvho är belägen åtta kilometer väster om Noppikoski och väg E45 och tillhör landskapet Dalarna. Byn anlades i samband med att Inlandsbanan nådde trakten strax efter sekelskiftet 1900. Begravningsplatsen ligger tre kilometer nordost om byn längs vägen mot Noppikoski. Den återfinns på en platå som utgör en del av den nordvästra sluttningen på berget Lilla Sildakorvamägg, på vägens södra sida. Begravningsplatsen har en mur av natursten mot norr och mot vägen. En bred ca 50 meter lång grusad väg leder hit.

Med sitt höjdläge, den omgivande skogen och den enkla men värdiga utformningen har Älvho kyrkogård  samma karaktär som de långt tidigare anlagda begravnings-platserna på Orsa finnmark.

 I vård- och underhållsplanen för Älvhop begravningsplats kan man läsa att ”På begravningsplatsens nordöstra del finns en modern gravsten med texten ”Mor Lina”. Här vilar Lina Kihlstadius/Olsson, medlem i den första familj som bosatte sig i Älvho, på den tiden ödemark. Hon blev med tiden legendarisk och känd över hela Orsa finnmark, då hon bistod rallarna och skogshuggarna med mat samt tjänstgjorde som barnmorska i trakten”.

Kommer du från Noppikoski kör du 4 km i riktning mot Älvho och finner då begravningsplatsen på vägens vänstra sida strax innan avfarten mot Älvho.

"Mor Lina", Karolina Kilstadius, var en av Älvhos första invånare. Hon är en av dem som fått sin grav på byns kyrkogård.

Foto: Ann-Christin Hansson