Kyrkan mitt i byn är byggd av väl bearbetad flinta och Helsingborgsandsten. Kyrkan hade en gång i tiden kor och långhus samt möjligen en absid, varav endast långhusdelen återstår idag. I långhusets västra del fanns ingångar i norr och söder. Högt sittande fönster gav ljus i rummet och det fanns t o m ett fönster i västgaveln.
Kyrkans innerväggar försågs med praktfulla kalkmålningar under 11-1200-talet. Rester av målningarna har tagits fram på långhusets västvägg. Tornet tillkom inte förrän på 1700-talet och är byggt av liknande material.
Under 1400-talet försågs väggar och valv med nya och färgrika målningar, bl a djävulsfiguren på långhusets västra vägg.
Stora förändringar skedde under slutet av 1700-talet. Då byggdes nykyrkan (kyrkans sidoskepp) ut och tornet om. Även Hamiltonkapellet och sakrestian byggdes till och det södra vapenhuset revs.
Altaruppsatsen med skrank kom att pryda koret tillsammans med nu framtagen draperimålning på östväggen och molnhimmel med änglar i valvet.
Predikstolen är ett rikt och förgyllt arbete av ek och är daterad 1637. Dess fem sidor pryds av relieffält.
Dopfunten av sandsten består av en rund skål stående på en slät cylindrisk fot. Skålen smyckas av en fris i låg relief, i ena sidan i form av inskrivna palmetter och på den andra av en flätad ringkedja.