I alla tider har människan uppmärksammat de stora förändringarna i livet. De två mest betydelsefulla handlar om utgång och ingång, det vill säga om att födas och att dö. När man föds går man ut i livet och när man dör går man in i evigheten.
Mellan utgång och ingång ligger själva livet med allt vad det innebär. Olika kulturer och religioner brukar uppmärksamma de två viktigaste skeendena i livet. Man blir vuxen och tvingas ta ansvar på ett annat sätt än när man är barn. Ofta sammanfaller detta med att man också blir könsmogen, det vill säga kapabel att bli förälder. Vi brukar också fira att två människor beslutar sig för att leva tillsammans och dela sorg och glädje med varandra.
I den kristna tron och i kyrkans liv intar därför dopet en central roll. Det är vanligast att man döps i späd ålder men det är aldrig försent. Jag har döpt människor i sjuttioårsåldern. Under konfirmationstiden får vi möjlighet att reflektera över vad det betyder att vara människa. Frågor kring etik och moral är viktiga inslag i konfirmationstiden men också frågor som handlar om vem eller vad Gud är och vad den kristna tron handlar om. Lite senare i livet kanske man blir beskjuten av Amor och hans pilar. Kärlek uppstår och man vill manifestera det genom att lova att man vill leva tillsammans med en annan människa.
Till sist kommer det som är oundvikligt för allt levande fött, nämligen döden. Den kristna församlingen visar sin omsorg om var och en och i begravningsgudstjäsnten överlåter vi den döde till Guds barmhärtighet.
Här kan du läsa lite mer om det vi kallar de kyrkliga handlingarna. Hur du förbereder och vad som händer under dop, konfirmation, vigsel och begravning.
Åke Appelgren, kyrkoherde