Nyfiken på Katarina

Under våren annonserade vi ut vår andra prästtjänst. Till församlingens stora glädje fick vi flera sökande vilket vi knappt vågade hoppas på. Det är svårt att hitta präster som vill jobba på landet. Av de sökande fastnade kyrkorådet för Katarina Mårtensson som kommer att börja den 23 september. Just nu är hon präst i Sjöbo församling. Förutom allt “vanligt prästjobb” kommer vi att få se nya och kanske oväntade saker hända. Det är med stor glädje och förväntan vi tar emot Katarina i samband med skördemässan i Röddinge kyrka den 13 oktober.

Jag träffade Katarina i somras för att samtala lite och frågade:
“Varför vill du jobba hos oss?”
Jag längtar efter att få jobba på landet, att få lära känna människorna här, att mötas i olika sammanhang, glädjefyllda såväl som sorgliga. Jag ser fram emot att få vara präst i församlingen.
“Vem är du då?”
Jag bor i Sjöbo och har tre hundar, en Jack Russel, en toypudel och en springer spaniel. Musik är en stor del av mitt liv. Jag växte upp med klassisk musik och opera. Äntligen har jag tagit mod till mig och börjat lära mig att spela piano. Jag sjunger i kören Bell Singers i Sjöbo församling. Det är jätteroligt. Musik i olika former är bärande. Min favoritpsalm är Härlig är jorden.

Jag älskar att läsa. I bokhylla har jag mest faktaböcker. Det är det jag läser mest. Jag vill lära mig nya saker, t e x om psykologi eller konst.

Jag gillar att vandra i naturen. Jag har lett många pilgrimsvandringar och tänker att i själva gåendet kan jag erfara något mera. Inte som när man jäktar från det ena till det andra utan där gåendet är något mer än att bara förflytta sig från punkt A till punkt B. Det blir som en andakt, som en eftertanke.

För tio år sedan var Katarina i vår församling och ledde oss i heliga danser. Man dansar tillsammans och i själva den närvaro som krävs för att ”dansen skall flyta” uppstår stillheten och ur den kommer i sin tur glädjen över livet. Kanske kan vi återuppta detta. När ”det stämmer” är det en sällsam upplevelse.

Präst har jag varit i snart 18 år. Jag har alltid trott. När jag läste konstvetenskap var vi på ett studiebesök i Lunds domkyrka. Professorn berättade om arkitekturen och jag blev gripen av det och blev sugen på att läsa teologi och på den vägen är det.

Jag kände att Gud ville att jag skulle få berätta om detta, att jag skulle få fördjupa mig för att kunna dela med mig.
“Vad vill du göra?”
I min tjänst vill jag framför allt dela gudstjänstgemenskapen i församlingen, vara ett redskap för Guds handlande med oss. Jag älskar att jobba med konfirmander och jag ser verkligen fram emot att få ”ta hand om” församlingens ungdomar. Det är en av de allra viktigaste uppgifterna och en ständig källa till glädje!

I många år har jag ägnat mig åt något som kallas mandalamålning. Någon har sagt att Guds språk är stillheten, allt annat är ”en dålig översättning.”

Genom att måla på det här viset får man en öppning in mot stillheten och det andliga. Man kan vara sig själv i gemenskap med andra. Det är viktigt att få vara sig själv, utan att någon annan bestämmer hur jag måste vara. Det är en av den kristna viktigaste hörnstenar; att Gud i Kristus befriar dig till att vara den du egentligen är. Heliga danser pilgrimsvandring och mandalamålning och heliga danser är verkligen läkande för mig. Jag hoppas att du vill komma till de två grundkurserna i mandalamålning som vi har i höst.

Det skall bli spännande att få börja i Lövestad församling. Jag vill verkligen vara “präst på landet!”

Välkommen Katarina till Lövestad församling, till alla möten, alla gudstjänster, till hela församlingens liv - vi tar emot dig med öppna arma, med kärlek och förväntan!

Intervjuade gjorde: Åke Appelgren
Foto: Linn Åkerlund