Tidavads kyrka

Tidavads Kyrka

Under medeltiden (1000 - 1520) byggdes den första kyrkan i Tidavad. Den äldsta kända bilden av kyrkan är från 1720 då Peringsköld avbildade den i sitt verk Monument Sviogotica. Byggnaden bestod då av ett kyrkorum under ett enkelt sadeltak, ett smalare kor samt ett timmrat vapenhus på kyrkans södra sida. Den portal som syns i ytterväggen bekräftar detta.
En enklare klockstapel var uppförd strax söder om kyrkan.
1728 revs koret ner och kyrkan förlängdes i öster till sin nuvarande storlek, från denna byggnad finns en minnestavla på kyrkans östervägg. Arbetet leddes av inspector Kilander, träinredningen gjordes av mäster Arwed, snickare från Låstad.
Sakristian blev troligen byggd år 1741.

Hundra år senare 1841 gjordes en omfattande restaurering då bl.a golvet höjdes och fönstren utvidgades neråt. Fönstren vid läktaren på norra sidan har troligen blivit gjort då. 1863 ansågs kyrkan för liten och man planerade en utbyggnad samt ett tornbygge men projektet fullföljdes aldrig.

1878 reparerades kyrkan ånyo varvid bl.a "fönsterplanerna" av sten lades in. Det första orgelverket inköptes 1886, den första värmeapparaten 1892 och ett nytt vapenhus byggdes år väster år 1898.

1927 var det dags för nästa restaurering. Biskop Hjalmar Danell hade vid en visitation 1915 yrkat att predikstolen skulle flyttas från sin nuvarande plats ovan altarbordet på österväggen till en lämpligare plats i kyrkan, men prdikstolen fick stå kvar till den senaste restaureringen 1953. Då sattes den gamla altaruppsatsen, som hängt på kyrkans södra vägg tillbaka ovan altaret och predikstolen fick sin nuvarande plats på norra väggen. Klockringningen elektrifierades också vid denna tidpunkt, under denna period fick även kyrkan en ny orgel, elljus och värme.

I kyrkan finns inventarier från olika tidsperioder, altaruppsats från 1693, dopfunt i sten signerad Botvid från tidig medeltid, dopfunt i trä 1693, madonnaskåp troligen nordtyskt arbete från 1500-talet, silverkalk med patén från 1742 och pietábild från 1400-talet.
(Pietábild = Marie klagan, bildframställningen av jungfru Maria sörjande över Kriti döda kropp, som vanligen vilar i hennes knä).

Ljuskronerna är från 16 - 1700-talet, gåvor av ingenjören Afzelius resp. länsman Lidén, en empirekrona skänkt av handlaren Berggren och en glaskrona skänkt av hemmansägaren Ernst Andesson Måns Olofsgården på 1930-talet. Det finns också en mässhake i blekrött siden från 1697 och kollekthåven av röd sammhet (1700-talets slut) är en gåva från bouteilleuren vid Ostindiska Compagniet Johan Wedelin.

Storklockan är från medeltiden och lillklockan är omgjuten 1753 av Billsten i Skara. Taket målades första gången 1747 av Sven Kinnander men blev redan efter 10år ommålat av Karl Gustav Hojst.

Källor: Kyrkoherde Ragnar Ernås anteckningar gjorda i samband med restaureringen 1953 och vår Svenska Kyrka SkaraStift, utgiven 1950 av kulturhistoriska förlaget Göteborg.