Året är 1983. En trettonårig pojke hittas död i Luleälven. Allt tyder på att han har tagit sitt eget liv. Nästan tjugofem år senare återvänder polisen Erik Borg till Luleå och upptäcker en mörk hemlighet kring fallet. Det är upprinnelsen till Anders Sundkvist debutroman Återvändaren.
På senare år har det i bokvärlden börjat talas om en ny genre kallad Norrland noir, med författare som Stina Jackson, Karin Smirnoff och Nina Wähä. Den genren kan Anders Sundkvist inte beskyllas för att haka på. Snarare tvärtom, kanske var han
egentligen först? Boken utspelar sig på två tidsplan där nutiden är satt till 2008. De första meningarna i boken präntade Anders ned det året, men det skulle alltså dröja till 2021 innan den var färdig.
– Jag har skrivit i perioder genom åren. Jag ska verkligen berömma mig själv att jag inte släppt taget.
Några år innan 2008 hade Anders, sedan länge bosatt i Stockholm, varit på besök i uppväxtens Luleå för begravningen av en barndomsvän. Det var då som idén till berättelsen började växa fram. Boken börjar likadant, huvudpersonen Erik Borg återvänder till Luleå för att delta i begravningen av en barndomsvän.
Att det blev en kriminalroman i Luleå har sin naturliga förklaring. Anders utbildade sig till journalist och flyttade tidigt till Stockholm. Genom åren har han ägnat sig en del åt kriminaljournalistik.
– Jag har alltid tyckt om att berätta berättelser och ville prova något nytt, om jag kunde uttrycka mig på annat sätt än på nyhetsspråket. Det kändes naturligt att använda deckarformen eftersom jag jobbat med dom frågorna.
Två hem
Trots över ett halvt liv i Stockholm är banden till Luleå starka. Han gör regelbundna återbesök där stugan i Lulnäset är en självklar magnet.
– Jag tycker det finns två hemma, det går nästan inte en dag utan att de kommer minnen av händelser från Luleå. Att han själv skulle återvända till sin barn- och ungdomsstad är inte aktuellt för närvarande. Anders är fortfarande mitt i sitt värv med en tjänst som ämnesredaktör på SVT nyheter. Av uppväxten i Luleå minns han ungdomstiden som spännande och formerande. Särskilt gymnasietiden på Hermelinsskolan.
– Jag gick på Norra Örnässkolan som var ganska tufft och sedan strålade vi samman på Hermelinsskolan från olika sammanhang. Vi diskuterade mycket. Om allas lika värde och om att få vara som man själv vill. Vi utvecklades som människor, vi satt i grupper om nätterna och pratade om känslor.
Barndomstiden däremot var bökigare.
– Det var det här med mobbning som man utsattes för och som man kanske utsatte andra för.
Luleåfeeling
Romanen Återvändaren har fått ett gott mottagande och Anders skriver redan på fler berättelser. Många av händelserna i boken är inspirerade av den verklighet som han växte upp i.
– Det finns mycket fragment i berättelsen som jag har varit med om, men
som är överdrivna i boken. I mina ögon och öron är det mycket Luleåfeeling i boken. Den känns väldigt norrbottnisk.
Text: Ulf Boström
Foto: Lena Koller