För drygt år sedan visste vi inte vad covid-19 var och ännu mindre dess konsekvenser. På tre-fyra veckor förändrades hela världen. Pandemin är något som drabbat alla människor på ett eller annat sätt. Först hoppades vi på att den skulle kunna gå över av sig själv, sedan att det skulle bli bättre till sommaren. Efter det hoppades vi på hösten och det såg rätt ljust ut, men så kom en andra våg och i skrivande stund förefaller vi vara på väg in i en tredje våg. Vi har länge längtat efter vaccin och det är lätt att känna frustration över hur lång tid distributionen tar. Några har klarat av sjukdomen och andra känner av följderna flera månader efteråt. Vissa har drabbats av förluster av anhöriga och vänner och andra av en förlamande oro. Det är lätt att tappa hoppet och modet. De tidshorisonter som vi gjort upp över våra liv är inte lika självklara längre. Helt plötsligt är det inte lika självklart att göra långa livsplaner.
Livsmod
I dessa tider när vi inte kan mötas som vanligt behöver vi varandra mer än någonsin. Vänskap, kommunikation och vardagligt delande med någon annan kan vända en dag och en vecka. Ett vänligt ord eller en gest kan göra under. I detta nummer finns flera berättelser om livskraft och livsmod. Att bara läsa dessa ger
mig hopp och livsmod.
Björnen Baloo sjunger i Djungelboken: ”Var nöjd med allt som livet ger. Glöm bort sorger och besvär…” och Lina Sandell psalmdiktar: ”Blott en dag, ett ögonblick
i sänder…”. Budskapen från de både ligger nära varandra och de ger mig livsmod och ett bättre fokus på livets nu. Vi kan egentligen inte leva på något annat sätt och jag tror att vi är på väg att bli bättre på att ta tillvara det vi har. Varje dag finns det oftast små guldkanter att ta tillvara och varje dag kan vi dela eller upptäcka guldkanter med andra. När den vanliga livsmattan dras undan så upptäcker vi hur mycket vi hade som vi tyckte var självklart, men som nu inte är det. Det är lätt att idag att känna tacksamhet över det jag i det förflutna tog för givet.
Vi behöver varandra
Idag behöver vi varandra mer än någonsin. Jag både tror och hoppas på framtiden, men det är idag som vi kan göra skillnad. Världen kommer aldrig att bli sig lik efter detta och jag tror att vi kommer att omvärdera mycket och komma närmare varandra. Så lyft huvudet och när du är ute går, med säkert avstånd till andra, så hälsa vitt och brett. Du kommer bara med den lilla gesten att göra dagen ljusare för många och du kommer att få hälsningar och leenden tillbaka som kommer att ge både hopp och liv för din dag. Jag är övertygad om att livet efter corona och vaccinationer kommer att bli bättre, men kanske inte i alla stycken lättare.
Kroppens och själens muskler
Tro, hopp och kärlek är en vacker triad och störst av allt är kärleken, men utan
hopp och tro så är det lätt att missa den. Många mår bra av att varje morgon vara med i SVT:s ”Hemmagympa med Sofia” och genom att varje dag också hemmagympa själens muskler, tro hopp och kärlek, byggs den sammansatta människan, du och jag, upp till sunda själar i sunda kroppar.
Hopp och pepp på er!
Richard Marklund, kyrkoherde i Nederluleå församling