Det brinner ljus och det doftar sot och stearin. Dofterna skapar lugn. En stund kring ljuset är samlande och blir till ett ögonblicks eftertanke i det som pågår, en längtan inför det kommande eller minnen från tid som flytt. Allt ryms.
Ljuständningen blir allt viktigare. Vi erfar en talande tystnad vid kyrkans ljusbärare; ordlöst, stilla och utan krav. Ljuslågan talar för sig själv - och talar till oss - när vi bär fram vår tacksamhet, vånda, vanmakt eller sorg.
Mitt i ljusbäraren står det: Kristusljuset. Jesus säger; kom till mig alla ni som är tyngda av oro, bördor eller bekymmer, var inte rädda, jag är med er.
Allteftersom fylls ljusbäraren med fler ljus som brinner. En tröst att ljusen letar sig ihop och flammar tillsammans och en stark påminnelse om att människan inte behöver vara eller kämpa ensam i det svåra. Kristus är mitt ibland oss och avväpnar mörkret. Vi behöver Kristusljuset i vårt liv, i våra samhällen och i hela vår värld.
Den brinnande lågan är ett hopp om liv, om gemenskap här i tiden och bortom tiden, om fred och frid. Tänd ett ljus för dem du älskar. Tänd ett ljus för den som behöver ljus i sitt liv.
Sluta aldrig hoppas
sluta aldrig be
sluta aldrig önska
under kan ju ske
(Ur dikt av Birger Franzén)
Med vänlig hälsning
Charlott Rehnman, domprost