- Formen ska ses som en stiliserad bild av tröst

Under hösten 2020 beslutades det att en ny minneslund för barn och foster skulle färdigställas på Örnäskyrkogården. Initiativtagaren Anders Stefansson, idag pensionär och tidigare kyrkogårdsarbetare i Luleå domkyrkoförsamling, kontaktade Konstskolan i Sunderbyn för att höra efter om de kunde tänka sig att göra någon form av utsmyckning till minneslunden. 

- Vi blev jätteglada förstås - och utmanade - när frågan ställdes till oss om att skapa något som ska fungera år framöver i en utomhusmiljö, berättar konstnärerna och tidigare eleverna vid Konstskolan, Sunderbyn Folkhögskola Elisabet Sundelin, Towe Landenius, Florence Stridsman och skolans studierektor Henny Kvamsdal.
- Att utforma något till en kyrkogård i stort format gav oss tillfälle att arbeta i ett material som ingen av oss provat tidigare. 

- Det har varit oerhört spännande att hitta ett uttryck som överensstämmer med det vi ville. Framtagandet av skulpturen har skett i nära samarbete med vår uppdragsgivare. Vi har också fått mycket stöd och support från lärare och elever på Sunderby Konstskola.

Tröst, närhet och möjlighet till rörelse har inspirerat 

Mjuka former och en känsla av att kunna röra sig i och runt konstverket har sporrat konstnärerna vid skapandet.

- Vi vill att skulpturen ska bidra till tankar, minnen och reflektion om livet, säger Towe Landenius. Den rena och beröringsvänliga formen ska ses som en stiliserad bild av tröst, en famn som finns nära och ger möjlighet att minnas och känna närhet.
- Besökarna ska kunna röra sig runt och genom skulpturen. Den ska inspirera till beröring och upplevas som inbjudande och vänlig, berättar Elisabet Sundelin. 
- Öppningen ska ge en association till den vuxna människan och barnet tillsammans. Där finns en tomhet, en saknad efter någon, samtidigt är den en passage mot ett framtida hopp.

Nyckelhålet har varit en utgångspunkt för utformningen. 
- Vi har funderat kring det öppna men låsta, det stängda som kan öppnas. En annan utgångspunkt är porten, boningen, tältet och kåtan, inflikar Henny Kvamsdal. 

Valet av material både viktigt och utmanande

Vägen från testmodell till färdigt konstverk har varit en spännande process.
Florence Stridsman berättar:
- Den första modellen av skulpturen som var cirka 40 cm hög gjordes av pappskivor. 
- Problemet bestod därefter i att hitta ett lämpligt naturligt material för en skulptur som skulle vara drygt två meter hög och stå pall för väder och vind. Valet föll på korslimmade furuskivor à 200 kilo styck, ur vilka vi sedan med mycket möda och stort besvär sågade ut de fem delarna som skulpturen består av. Därefter följde en hel del efterbearbetning för få fina ytor och kanter. Avslutningsvis behandlades allt med pigmenterad olja.

Invigning 19 augusti 

Från och med fredagen den 19 augusti kan man se och känna på det stora konstverket i trä i den nya minneslunden som har sin plats mot vattnet på Örnäskyrkogården. 
Anders Stefansson, före detta kyrkogårdsarbetare i Luleå domkyrkoförsamling och inititativtagare till Minneslund för våra små, reagerade starkt när han såg förslaget på skisstadiet för allra första gången.

- Jag började gråta för här fanns den rätta känslan! Deras skulptur är bättre än något jag kunnat föreställa mig när jag började fundera kring utsmyckning av den nya minneslunden. 
- Jag kommer att få kämpa med gråten igen vid invigningen.