Bodil Sjöström har skrivit boken Där kärlek sker, en berättelse som ger röst till de som levt och lever med hiv och de komplexa möten som omger sjukdomen. 2023 dog 630 000 personer i aidsrelaterade sjukdomar och närmare 40 miljoner personer lever med hiv. Totalt har mer än 42 miljoner förlorat sina liv i sjukdomen, enligt WHO.
Boken, författad av Bodil Sjöström, fungerar som en nutidsstämpel på vårt samhälle, där öppenhet och acceptans fortfarande kämpar mot en djupt rotad tystnadskultur. Författaren, som idag deltar i World Aids Day på Kulturcentrum Ebeneser i Luleå, har personligen bevittnat hur vissa familjer har stöttat sina anhöriga som öppet lever som homosexuella, medan andra, som fått hiv-diagnosen, har valt att dölja sin sjukdom – ibland till och med för sina närmaste.
– Tidigare skilde man på dem som smittades oskyldigt och de som ansågs "skyldiga". Denna uppdelning förstärkte den tystnadskultur som växte sig allt starkare. När jag var volontär på Noaks Ark var samtalen vi tog emot ofta mycket laddade. Många av dem som ringde visste att de i samma stund som de fått diagnosen hade fått en dödsdom. Idag ser situationen annorlunda ut. De som är hiv-positiva och får medicinsk behandling smittar inte längre andra, berättar Bodil Sjöström.
I början av 1980-talet, när den svenska gaykulturen började blomstra, slog hivpandemin till med full kraft. Unga människor drabbades av en skoningslös sjukdom som krävde många liv. Samhällets reaktion präglades av stigma – medierna benämnde det som "bögpesten" och smittskyddslagarna gav myndigheterna rätt att tvångsisolera hiv-positiva individer.
Volontärarbete på Noaks Ark startade redan under 1980-talet och har varit en viktig del av kampen mot hiv-stigmat.
– Det var en tid innan människor sökte bekräftelse genom att visa upp sina handlingar i sociala medier. Ändå kom 700 personer för att arbeta ideellt. Det var helt otroligt. De kunde endast nå oss genom broschyrer eller telefonkatalogen, men deras drivkraft var att göra gott och vara en god medmänniska. Flera av dem byggde även vårdkedjor som arbetade tyst och osynligt, berättar Bodil.
I boken skildras även oväntade vändpunkter. En begravningsentreprenör, som tidigare hade varit emot homosexualitet, genomgick en förändring efter att ha mött de som dött i hiv genom sitt arbete.
– I boken beskriver Bodil hur hans syn på hiv infekterade förändrades. Han insåg att det inte var en värdig död att bli inplastad i plastpåsar inför den sista vilan, och att alla människor förtjänade en bättre behandling än så, berättade moderatorn Mona Eriksson från Luleå domkyrkoförsamling.
Samtalet om hiv har länge varit svårt att föra i samhället och vi har nyligen lämnat covid-pandemin bakom oss – en pandemi som på många sätt visade ett annat sätt att hantera en sjukdom.
– När någon fick veta att de hade covid kunde de berätta det, för vänner och arbetsgivare. Covid bar på en gemensam känsla av att vi tar oss genom det tillsammans. hiv är inte så. En person med hiv lever i ett samhälle som är tydligt uppdelat i vi och dem, säger Bodil.
– Hur förändrar vi synen på hiv och aids? undrar Mona.
– Genom att ta ett steg framåt även när vägen är osäker och våga göra om och göra rätt, säger Bodil.
För många som lever med hiv är det en tung börda att bära ensam. I vissa fall har människor valt att dela sin hemlighet, men inte utan svårigheter. Bodil återger ett exempel på en man som bad henne att inte säga något till någon annan - utan att boken skulle berätta om hans diagnos för hans närmaste, säger Bodil.
