Rubriken är hämtad ur den svenska psalmboken, psalm 135. Så var vi då inne i kyrkoårets 40 dagar långa fastetid, där vi förbereder oss både andligt och mentalt på att så småningom få fira påsk. Det är en allvarsam tid under kyrkoåret, där teman som ”Prövningens stund”, ”Kampen mot ondskan” och ”Vägen till korset” möter oss under våra söndagar.
Förr i tiden, var det vanligt att man fastade i bemärkelsen åt spartanskt och minimalt under fasteperiodens veckodagar, bortsett från söndagarna som var fastefria. Idag är det nog få inom vår kyrka som praktiserar matfasta. Däremot är det ganska många som väljer att avstå något för något högre ändamål. Det kan vara att ligga lågt på sociala medier och i stället investera tiden till att umgås med sina barn, samla in pengar till något hedervärt ändamål eller ge mer tid åt det enskilda andaktslivet.
Själv försöker jag vara försiktig med extravaganser under fasteperioden, och istället låta det som det skulle ha kostat gå till kyrkans fasteinsamling via Act Svenska kyrkan. Alltid blir det några extra kronor till en viktig verksamhet!
Varför gör man då detta under fasteperioden? Ja, inte är det för att man ska samla poäng till frälsningen, för frälsta är vi genom tron på Jesus Kristus, och Jesus Kristus allena. Och frälsningen är från första till sista byggnadssten ett verk av Gud, något vi får ta emot av nåd som en dyrbar gåva. Frälsningen är alltså ingenting vi förtjänar eller vinner genom egna insatser.
Varför då denna nit under fastan?
För min del handlar det om att det känns andligt och själsligt nyttigt. Att få påminnas om – om så bara genom några mindre avsteg från det vardagliga livet – att vi är kallade att verka för andra; för Gud och våra medmänniskor.
Vi är kallade att vara Guds och varandras tjänare!
Må Guds frid vila över oss alla!
/
Tomas Lång, domkyrkokaplan
”Se, vi går upp till Jerusalem i heliga fastetider”
40 dagar av en lång fastetid väntar. Prövningens stund och kampen mot ondskan möter oss under denna allvarsamma tid.