Carl Olof Rosenius (1816–1868) var Sveriges mest kände lekmannapredikant och uppbyggelseförfattare under 1800-talet. Hans skrifter gavs ut i massupplagor långt in på 1900-talet och under de senaste decennierna har de översatts till många nya språk.
Till 150-årsminnet av Rosenius död har tre forskare gett ut en bok som öppnar nya perspektiv på den nyevangeliska väckelsens centralgestalt.
Docent LarsOlov Eriksson, Johannelunds teologiska högskola, skriver om Rosenius mångfasetterade arbete som stadmissionär i Stockholm. Anställningen gav Rosenius möjlighet att skapa en nationell plattform genom sina tidskrifter. Även genom predikoresor och korrespondens nådde Rosenius ut i landet. I en särskild artikel publiceras fem tidigare okända Roseniusbrev med kommentarer av LarsOlov Eriksson.
FD Kjell Söderberg, tidigare forskningsledare vid Demografiska databasen, Umeå universitet, behandlar Rosenius betydelse för emigrationen till USA. Flera av de präster som utvandrade var starkt påverkade av Rosenius förkunnelse och den kyrka som de grundade, Augustanasynoden, fick en lågkyrklig, roseniansk prägel.
Professor Daniel Lindmark, Institutionen för idé- och samhällsstudier, visar i sin artikel vilket inflytande Rosenius fick i sina hemtrakter i Västerbottens kustland, där återkommande väckelser årtiondena kring sekelskiftet 1900 gav Rosenius skrifter en stark ställning i husandakten, byabönen och de väcktas egna sammankomster.
Boken Carl Olof Rosenius betydelse – regionalt, nationellt och internationellt har redigerats av Daniel Lindmark.
Boken utgör volym 8 i serien Skrifter från Luleå stiftshistoriska sällskap.