38 unga samer från Karesuando i norr till Knivsta i söder har spenderat två veckor tillsammans på det samiska konfirmationslägret som ägde rum på Saxnäsgården. Konfirmanderna kom från fem stift i både Sverige och Norge. Redan i april möttes majoriteten av dem på de två förläger som arrangerades i Tavelsjö och Älvsbyn.
Trygghet i silvergruppen
Det samiska konfirmationslägret är en viktig mötesplats för samiska ungdomar, där de får lära känna varandra och samtidigt fundera kring livsfrågor.
– Att samtalen om hur det är att vara ung same och att leva i sitt dop får ske i en samisk majoritetsmiljö där den samiska identiteten är naturlig och inte behöver förklaras och försvaras, gör det enklare att tala om livsfrågor, säger Sofia Strinnholm, stiftsadjunkt på Luleå stift med samordningsansvar för det samiska konfirmationslägret.
Ett återbruk från tidigare var att den stora gruppen delades in i mindre, så kallade silvergrupper. I samisk tradition är silver beskyddande och i den samiska frälsarkransen, som alla samiska konfirmander får, är Gudspärlan av just silver.
– Det vi har sett, till exempel på fjället, är att personer som kanske inte umgicks med varandra visat omsorg om varandra på ett sätt som de kanske inte gjort om de inte varit i silvergruppen tillsammans, säger Sofia Strinnholm.
Silvergruppen har varit en liten trygg grupp som mötts varje dag, där konfirmanderna kunnat lyfta hur de mått och om de funderat över något särskilt.
Viktigt att hålla kontakten med vårdnadshavarna
En annan nyhet var att vårdnadshavarna fick regelbundna uppdateringar via e-post, med text och bilder från lägrets aktiviteter.
”Vi hade pass om skapelseberättelserna i bibeln och pratade om hur det är möjligt att både tro och läsa bibeln samtidigt som det går att tro på big bang. Och att man även får tro på sitt sätt enligt olika traditioner! Vi pratade om att det finns olika sorters kärlek – kärlek till sin familj, till sin familj och till en kärlekspartner – och skillnaderna/likheterna mellan dessa olika kärlekar.” (Utdrag ur uppdateringen den 20 juni)
– Jag ville prioritera kontakten med vårdnadshavarna för att familjerna är viktiga i Sábmie. Konfirmanden är i centrum, men konfirmationen berör hela familjen som är så mycket större än endast föräldrarna och syskonen och konfirmationsarbetet behöver spegla detta, säger Sofia Strinnholm.
Frälsarkransen som grund för dagarna
Lägrets dagar har kretsat kring de olika pärlorna i frälsarkransen. Till exempel gjorde konfirmanderna livsträd med släktens historia när det var Jagpärlans dag, och samtalade om betydelsen av namn i samisk tradition när det var Doppärlans dag. På Ökenpärlans dag handlade det om frisk- och riskfaktorer för psykisk hälsa.
Delar av lägret spenderades också på Satsfjället där gruppen besöktes av biskop Åsa Nyström. Tanken var att de två grupphalvorna skulle vandra varsitt dygn och däremellan mötas i helgrupp tillsammans med biskopen, för att ha roliga aktiviteter på fjället.
– Det regnade så mycket så att den planerade tiden i helgrupp krymptes till en enkel måltid följt av en minimal mässa ståendes i regnet, säger Sofia Strinnholm.
Under den regniga mässan predikade biskop Åsa Nyström och gav tre frågor att ta med sig och reflektera över återkommande i livet: Vad vill jag? Vad vill jag egentligen? Vad vill jag egentligen, av hjärtat? Sedan vandrade den ena grupphalvan tillbaka ned till Saxnäsgården medan den andra grupphalvan ägnade sig åt att samla ved för att kunna ha det varmt i tältkåtorna.
Flera gäster har besökt lägret, bland andra Saila Gråik som pratade om hur det kan vara att må dåligt, vikten att känna till att det går att söka hjälp, och att var och en även när det ges hjälp behöver ta ansvar för sitt eget mående. Ett suicidpreventivt föredrag som många i efterhand upplevt mycket ljusare och hoppfullare än de hade föreställt sig.
Lägret fick även besök av skådespelerskan Elin Oskal som berättade om sin tid på samiskt konfirmationsläger och om sin uppväxt i ett väldigt osamiskt sammanhang och om sin egen tro och vad tron betyder för henne. Jan-Erik Kuoljok berättade om gymnaslielinjen i Jokkmokk med samisk inriktning och anordnade en lassostafett. Jojkaren och berättaren Juhán Niila Stålka och Mikael Lindgren, för Act Svenska kyrkan, berättade om urfolksarbete i Guatemala. Även Sara-Elvira Kuhmunen, ordförande för Sáminuorra, medverkade. Hon var själv en del av ledarstaben den första av de två lägerveckorna.
Språkarbete genomsyrade lägret
Att använda de samiska språken har varit viktigt. Det framkom i slutrapporten att språkarbetet är viktigt och det har fått genomsyra lägret samtidigt som vi också betonat att det inte ska finnas någon som ska känna skuld eller skam över att den inte kan samiska. Målet var att alla skulle ha lärt sig Herrens bön/Vår fader på samiska efter lägret.
– Det har varit så otroligt värdefullt att ha med Samuel [Hellgren, stiftsadjunkt för samiskt kyrkoliv i Luleå stift] som gjort ett enormt språkligt arbete. Till exempel hölls alla morgon- och aftonböner på något samiskt språk, så alla språkpå svensk sida Sápmi har funnits med. Även konfirmationsmässan var väl genomarbetad språkligt så att konfirmationsmässan återspeglade detta, säger Sofia Strinnholm.
Konfirmation i fullsatt kyrka
Den 29 juni var det dags för konfirmation i en fullsatt Stensele kyrka.
– De två sista dagarna på lägret ägnades åt förberedelser och ungdomarna var pirriga inför gudstjänsten. Precis som på alla andra konfirmationsgudstjänster var det konfirmanderna som ansvarade för predikan i form av en slags redovisning, säger Sofia Strinnholm.
Hon berättar att predikan ramades in av målade masker som representerade varje pärla i frälsarkransen, några av pärlorna förgylldes av sång. Konfirmandgruppen sjöng bland annat låten Hjerteknuser som hade spelats flitigt i konfirmandlogementen under lägret.
Anmälan till 2025 års samiska konfirmandläger öppnar den 27 augusti kl. 12.00.