Förtroendevalda på skogsexkursion

Nyhet Publicerad

Den 4–5 juni ägde den årliga skogsexkursionen rum, då prästlönetillgångarna i Luleå stift bjuder in förtroendevalda att lära sig mer om förvaltning av skog, jord och fonder. I år genomfördes exkursionen i det södra distriktet, kring Bygdeå och Vindeln.

Under två riktigt fina sommardagar genomfördes årets skogsexkursion då prästlönetillgångarna i Luleå stift bjuder in förtroendevalda från stiftsstyrelsen och egendomsutskottet. Nytt för i år var att också att bjuda in en representant från de församlingar där exkursionen äger rum.

Exkursionen utfördes i det södra skogvaktardistriktet som sträcker sig från stiftets och Västerbottens läns södra gräns och innefattar de större orterna Vilhelmina, Åsele, Lycksele samt Umeå.

Den första dagen gjordes besök på två fastigheter utanför Bygdeå, båda nära Bygdeå kyrka, där deltagarna fick lära sig mer om Länsstyrelsen i Västerbottens arbete med bildande av naturreservat.

Hyggesfria metoder på försöksparker utanför Vindeln

Utanför Vindeln har Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, tre försöksparker. Arbetet startade redan i början av 1900-talet, då forskade man på om myren höll på att ta över skogen. 1979 byggdes Svartbergets forskningsstation, en knutpunkt för skoglig fältforskning i norra Sverige. Bland annat mäter stationen hur gaser från vulkanutbrott sprids i atmosfären. De forskar också på om man kan återväta myrar.

Exkursionens andra dag hade sitt fokus på SLU:s forskning kring att sköta skogen med hyggesfria metoder, som blädning och luckhuggning. Det senare forskas också på i Norrbotten, i Ätnarova, Gällivare kommun. Deltagarna vandrade mellan olika delar av försöksparkerna på både Svartberget och i Kulbäcksliden, tillsammans med medarbetare från SLU som berättade om forskningen som bedrivs.

Det var ett stort engagemang bland deltagarna som hade mycket bra frågeställningar.

Ödmjuk och lärande förvaltning

Kristofer Lindblom är stiftsskogvaktare i det södra distriktet och är nöjd med dagarna:

Kristofer Lindblom, stiftsskogvaktare. Foto: Emma Berkman/Luleå stift

– Jag tyckte att det var en bra exkursion där vi fick visa hur det ser ut i skogen, i forskarvärlden och hos länsstyrelsen för många av de frågor som kommer upp i stiftsstyrelsen och utskottet. Det var ett stort engagemang bland deltagarna som hade mycket bra frågeställningar.

Han hoppas att exkursionen gett deltagarna större förståelse för det komplexa med att bruka skog, och att det finns fördelar med att vara en ödmjuk och lärande förvaltning i uppdraget att förvalta prästlönetillgångarna. 

– Slutsatsen är att vi fick svar på många frågar samtidigt som ännu fler frågor väcktes. Det är nog vad man kan önska sig för att få en fortsatt konstruktivt dialog, säger Kristofer Lindblom.

Prästlönetillgångar

Skog, jord och fonder som Svenska kyrkan förvaltar går under namnet prästlönetillgångarna.

För att bilda församling för cirka 1 000 år sedan, var det ett villkor att skapa förutsättningar för prästen att livnära sig. I dag får präster lön, precis som vanliga tjänstepersoner.

Prästlönetillgångarna är stiftelseliknande tillgångar. De är fristående, självständiga juridiska personer, ska bidra till Svenska kyrkans förkunnelse och förvaltas på ett etiskt försvarbart sätt.

Prästlönetillgångarna i Luleå stift förvaltar cirka 60 000 hektar i Norrbotten och Västerbotten. Det är 0,5 procent av den totala markarealen. På ungefär hälften av den bedrivs skogsbruk, resten är berg, myrar eller mark med höga naturvärden.

Prästlönetillgångarna i Luleå stift

Skog, jord och fonder som Svenska kyrkan förvaltar går under namnet prästlönetillgångarna. De ska bidra till Svenska kyrkans förkunnelse och förvaltas på ett etiskt försvarbart sätt.