Den 13 februari beslutade stiftsstyrelsen i Luleå stift om sitt svar på betänkandet som också kallas skogsutredningen.
– Vi är glada över att kunna lämna vårt remissvar och kunna framföra synpunkter utifrån de förutsättningar vi har i Luleå stift. Svenska kyrkan bör ha ett skogsbruk som inte enbart är en ekonomisk resurs, utan också fyller många andra behov. Därför är det viktigt att kyrkoordningen tydligt uttrycker en inriktning att skogsbruket ska vara hållbart på många olika sätt, säger biskop Åsa Nyström, stiftsstyrelsens ordförande.
Remissen har två huvuddelar: en om principerna i kyrkoordningen och en om deras praktiska tillämpning. Luleå stift är mer positivt till den första delen. Nedan lyfts några punkter ur remissvaret. Längst ner på sidan finns hela Luleå stifts remissvar som pdf.
Del I. Kyrkoordningsändringarna
Luleå stift är positivt till utredningens huvudinriktning
Luleå stift är positivt till utredningens huvudinriktning och bejakar kyrkoordningsändringar som inför fler dimensioner av hållbarhet och skydd av biologisk mångfald och hänsyn till kulturmiljöer.
Luleå stift ser att utredningens huvudförslag motsvarar den inriktning som stiftet strävar mot, där skogen inte bara är en ekonomisk resurs utan också fyller många andra behov och där hänsyn tas till många olika värden i bruket av den.
Luleå stift vill se en annan styrningsmodell än den som föreslås
Luleå stift är i sitt remissvar mer kritiskt till den styrningsmodell som föreslås, där kyrkostyrelsen får en roll som är svår att motivera utifrån den kyrkosyn som uttrycks i kyrkoordningen. I stället föreslår Luleå stift att det samrådsförfarande som sker i dag mellan stiften och nationell nivå byggs ut och fördjupas och att det är där som metodutveckling ska se och mer detaljerad reglering tas fram utifrån de nya skrivningarna i kyrkoordningen. I ett polariserat klimat behöver vi bygga tillit och arbeta tillsammans.
Luleå stift ser det som positivt att de nuvarande samråden utvecklas i riktning mot gemensam uppföljning av fler aspekter inom skogsbruket och gemensam strategi- och metodutveckling. Idag möter Kyrkostyrelsen stiftsstyrelsernas presidier regelbundet för samtal om verksamhetsutveckling. En liknande överläggningsmodell bör utvecklas för skogsförvaltningen.
Luleå stift är positivt till att urfolksrättens principer tillämpas i skogsbruken men vill se en annan formulering i kyrkoordningen
A) Luleå stift är positivt till att urfolksrättens principer tillämpas i Svenska kyrkans skogsbruk men kritiskt till hur utredningen föreslår att detta ska regleras. Stiftet menar att detta bör regleras i de riktlinjer som kyrkostyrelsen kommer att utfärda och som följs upp och utvecklas över tid.
Om en urfolksrättslig princip ska införas i kyrkoordningen bör den vara formulerad så att ansvaret läggs på kyrkostyrelsen i dess arbete med mål och riktlinjer. Ett förslag kunde vara: ”Kyrkostyrelsen ska i sina beslut om mål och inriktning för förvaltningen beakta urfolksrättens principer och stärka samernas inflytande över Svenska kyrkans skogsbruk på deras traditionella marker.” Med en sådan formulering kan kyrkostyrelsen ange att alla stift ska FSC-certifieras och att ytterligare samrådsåtgärder och gemensamma utbildningsåtgärder ska genomföras. Dessa kan skifta över tid och bli skarpare allt eftersom kunskaper och erfarenheter växer.
B) Stiftet menar också att FSC-certifieringen, som är en uttolkning av FPIC och har Svenska Samernas Riksförbund, SSR, som en ägarpart, bör implementeras i alla stift och att det först när certifieringen genomförts som justeringar och kompletteringar ska införas. Därigenom kan det bli tydligare vilka brister som kan finnas i FSC och hur de bäst åtgärdas.
Ett par problem med den föreslagna formuleringen är att den enbart gör samebyarna till representanter för urfolket samerna, något som riskerar att förstärka den kategoriklyvning som Svenska kyrkan tagit upp i sin ursäkt till samerna. Det finns fler inom urfolket som skulle behöva få göra sina röster hörda, men ännu finns inga metoder för detta. Dessutom finns koncessionsrenskötseln, som berör minoriteten tornedalingar, kväner och lantalaiset. Risken är följaktligen att paragrafen kan skapa splittring snarare än tillgodose rättigheter. Vi ser också att FSC-certifieringen inbegriper tillvägagångssätt för medling vid tvister, något som den föreslagna formuleringen saknar. Risken är att den blir omöjlig att hantera i praktiken. Luleå stift ser att kyrkan behöver ta hand om dessa relationer genom samtal och samförstånd snarare än genom regleringar som riskerar att skapa nya konflikter.
Del II. Förslagen till beslut i kyrkostyrelsen som reglerar skogsbruket
Luleå stift är positiv till den huvudinriktning som finns i de konkreta förslagen, till exempel att bruka mer hyggesfritt och naturnära och att avsätta värdefulla naturområden. Däremot menar stiftet att detaljerna i genomförandet behöver mejslas fram i samspel mellan stiftens PLT-förvaltningar och nationell nivå och i samråd med lokala aktörer. Beslut om konkreta åtgärder bör ske efter bedömning av faktiska naturvärden samt regionala bristanalyser, ej genom schabloner. Därför avstyrker Luleå stift flera av de förslag till beslut som utredningen lagt fram.