Den 14–15 november ägde Mänskliga rättighetsdagarna rum på Sara kulturhus i Skellefteå. Temat var "Rättigheter i omställningens tid". MR-dagarna är Nordens största forum för mänskliga rättigheter och Svenska kyrkan är en av huvudarrangörerna.
– I grunden handlar det om människosyn och mänskliga rättigheter, centrala frågor för Svenska kyrkan. Det är viktigt att vi är med i de sammanhang där det lyfts, säger Katarina Ottosson, handläggare för migrations- och integrationsfrågor på kyrkokansliet i Uppsala.
Genom årets tema fick de 2 700 besökarna djupdyka i hur våra liv och samhällen påverkas av alla de omställningar vi genomgår: pandemier, globalisering, klimatkatastrofer, demokratikriser, konflikter och digitalisering – en konstant förändring och omställning. Seminarierna under MR-dagarna lyfte utmaningar, goda exempel och framtidshopp om hur omställning påverkar de mänskliga rättigheterna. Har alla råd att ställa om? Vilka drar det kortaste strået? Vill alla ställa om?
Tro och religion som sammanhållande kraft
Svenska kyrkan arrangerade fyra seminarier. Drygt 150 personer samlades för seminariet Tro och religion som sammanhållande kraft i samhället med Marika Griehsel, journalist, som moderator. Hon lät panelen samtala om vilken beredskap Svenska kyrkan har för interreligiösa samtal i det sekulariserade samhället.
– Jag vill utmana tanken om det ”jättesekulära Sverige”. Vi har snävat av ordets betydelse. Förut hade ”kristen” en bred betydelse, till att man måste gå i kyrkan varje söndag och be varje kväll – då blir vårt land också mer sekulärt. Men i folklagren finns traditionen kvar. Det finns en mylla i många av oss att ha en tro, det är en förutsättning att också kunna möta människor av annan tro. Kyrkan vill vara den arenan, sa Åsa Nyström, biskop i Luleå stift.
Hon menade att det i vardagen sker möten mellan kristna och muslimer, oavsett om man definierat hur tron ser ut, och att det öppnar för att tron kan vara en kraft för sammanhållning.
Elisabeth Engberg, kyrkorådets ordförande i Skellefteå, höll med:
– När vi möter människor är det inte en kategori utan en individ, det är en nyckel i integration att vi skapar mötesplatser där vi kan mötas som människor.
Panelen samtalade vidare om hur kyrkan ska agera för att skapa det hållbara samhället, och den förväntan som funnits på kyrkan i den stora inflyttning som Skellefteå har erfarenhet av.
– Något jag tänker att vi måste bära med oss är vårt ansvar – även om vi inte är en statskyrka – som sträcker sig bortom, är att i alla lägen precis just nu och framåt som samhällsklimatet ser ut, alltid alltid försvara religionsfriheten. Inte från något politiskt perspektiv utan för att jag är troende. Jag tror det är jätteviktigt för Svenska kyrkan, och det är inte förhandlingsbart. Det är ett ansvar vi måste ta kraftfullt nu, sa Anna Hjälm, direktor för Svenska teologiska institutet i Jerusalem (STI), och möttes av spontana applåder.
Seminariet livesändes på MR-dagarns Youtubekanal och finns att se i efterhand.
Existens på vems villkor?
Svenska kyrkans andra stora seminarium handlade om tornedalingar, kväner och lantalaiset och att det var på dagen ett år sedan den statliga sannings- och försoningskommissionen överlämnade sitt betänkande till kulturministern vid slutsymposiet i Pajala.
– Det var väldigt svårt att vara där, vi måste orka höra och se och bekräfta att vi varit en del av en sådan kyrka. Samtidigt är vi ju här nu, för att göra annorlunda mot både tornedalingar, kväner, lantalaiset och samer, sa Åsa Nyström.
Karin Kiesu, ordförande för ungdomsorganisationen Met Nuoret, berättade att många i minoriteten inte har kännedom om historien men att fjolårets slutsymposium bidragit till att unga intresserar sig för vad det handlar om.
– Ofta har man anklagat sina föräldrar för att nä inte fått lära sig språket men det är inte föräldrarnas eller morföräldrarnas fel att det blivit så här. Man kan vända blicken mot kyrkan och staten istället för att skambelägga sig själv, sa hon.
Sedan överlämnandet har Svenska tornedalingarnas riksförbund (STR-T) drivit frågan om bidrag från kulturdepartementet för att arbeta fram handlings- och aktivitetsplaner.
– Jag tycker inte vi haft den kontakt vi hoppats på, man valde att lägga det på remiss så vi har inte kommit igång. Kyrkan har varit mycket mer tillmötesgående. Man måste förstå och respektera vad som hänt. Det går framåt men det är kämpigt, sa Terje Raatamaa, ordförande för STR-T.
Han menade att det viktiga framöver är att komma till skott och få ett respekfullt arbete när budskapet från kommissionens rapport ska spridas.