I mars påbörjades renoveringen av de fuktskadade golvbjälkarna i kyrksalen. Hela golvet behövde plockas bort och en platta gjutas. Samtidigt har nya fönster och glasdörrar satts in för att skapa flexibilitet och släppa in ljus. Verksamheterna har, till största del, kunnat vara i gång under byggtiden.
Åsa Bergius började som arbetsledare i Ersmarkskyrkan under våren.
– Det var ovant att se en grävmaskin inne i vår kyrksal, säger hon. Samtidigt har det varit fint att få bygga kyrka ihop på ett så praktiskt sätt med församlingsbor och alla i byn som ställt upp. Kyrkbänkarna har stått i en grannes ladugård, folk har kommit och grävt diken, burit möbler, snickrat, målat och städat eller bakar tårtor till på söndag.
Både professionella snickare och många ideella krafter har varit involverade i bygget. En som har lagt ner ett otal timmar är Per Anders Lennartsson som varit allt från arkitekt till målare och springpojke. Han började engagera sig i kyrkan på 1980-talet när han flyttade till byn och det var han som ritade den stora utbyggnaden 1992.
– Det har enbart varit ett nöje att vara här, säger han. Jag har fått följa bygget på ett helt annat sätt än under mina yrkesverksamma år som arkitekt.
Återbrukstanken genomsyrar projektet. Det nya blyinfattade fönstret i hallen satt tidigare i husmor Eva Gerhardssons villa och golvet är det gamla, försiktigt upplockat, märkt och förvarat i en värmecontainer. Gudstjänstbesökarna kommer inte bara känna igen kyrkorummet, mässan kommer som vanligt ha många ideella inslag.
– Det är extra roligt att biskop Åsa kunde komma, hon har ett hjärta för idealitet, säger Åsa Bergius.
Lina Eriksson, Svenska kyrkan i Umeå
