Lyssna

Nyhet / Publicerad 9 augusti 2019

Vördnadsfull stämning när samiska kvarlevor återbördades

Fredag den 9 augusti 2019, på Urfolkens dag, återbördades samiska kvarlevor till Gammplatsen i Lycksele efter nära 70 år på olika museer. Många ville närvara och visa sin respekt vid det största återbördandet i svensk historia.

Intresset från allmänheten var stort när 25 samiska kvarlevor återbördades till vilojord på Gammplatsen i Lycksele, varifrån de tagits vid en arkeologisk utgrävning 1950.
   Kvarlevorna anlände i bilkortege till Gammplatsen från Västerbottens museum i Umeå, liggande i näveraskar som sedan placerades på bårar och bars i procession till ceremoniplatsen.

Biskopen höll tal från de levande till de döda

Vid ceremoniplatsen överlämnades kvarlevorna till ortsbefolkningen.
   – Vi är alla människor, delar av en enda mänsklighet. När en del av mänskligheten slutar se en annan som lika mycket värd leder det till övergrepp och förtryck - brott mot både Gud och människor. Det måste vi ständigt påminna oss om och en dag som denna blir det så tydligt, sa biskop Åsa Nyström som tillsammans med Roland Sjögren, Lycksele kommun, och Paulus Kuoljok, Sametinget, hälsade de döda välkomna tillbaka, och fortsatte:
      – Idag får ni återvända till er gravplats och den ska aldrig vanhelgas igen. Vi önskar er frid trots det som skedde. Vi välkomnar er tillbaka och önskar att ni förlåter oss levande vår försumlighet, vårt oförstånd och vår glömska.
   Läs hela biskopens tal nedan.

Kvarlevorna överlämnade till vilojord

Ceremonin fortsatte sedan med att askbärare förde näveraskarna vidare till vilojorden. Under en känslosam stund sänktes näveraskarna ned och askbärarna strödde jord över dem. Alla som ville fick sedan gå fram, visa sin sympati och omsorg om de döda och hälla en skopa jord över askarna. Kön ringlade sig lång på skogsstigen, några höll tal och en del hade med sig jord från sitt eget hemområde.
   Dagen avrundades sedan med tal från scenen, denna gång från de levande riktat till de levande. Bland andra talade Mikael Jakobsson, ordförande för Lycksele sameförening, Helén Lundberg, kyrkoherde i Södra Lapplands pastorat, samt företrädare för Historiska museet, Västerbottens museum, Lycksele kommun, riksdagens kulturutskott, kulturrådet, sametinget och Australiens ambassad.

Läs och se fler bilder på Södra Lapplands pastorats hemsida

Kvarlevor togs i början av 1950-talet

Kvarlevorna togs från Gammplatsen till Historiska museet, Stockholm, i samband med en arkeologisk utgrävning i början av 1950-talet. 2013 kom de till Västerbottens museum och sedan dess har en process om återbördande pågått.

Projektet med återbördandet sker i samarbete mellan Lycksele sameförening (Liksjuon Sámiensiäbrrie), Södra Lapplands pastorat, Västerbottens museum, Länsstyrelsen Västerbotten, Lycksele kommun och aktörer från civilsamhället.

Biskop Åsa Nyströms tal

Välkomna tillbaka! Ni som varit borta så länge. Ni som blev störda i er vila.

Nu står vi här på den plats där ni en gång blev begravda och där ni skulle få frid.
   Vi sörjer att det inte blev så, att det som skulle ha varit en ostörd viloplats grävdes upp och att era kvarlevor gjordes till forskningsföremål. Ni fördes bort härifrån och hamnade på en hylla i ett museum. Det var fel att vi lät detta ske. Ingen skulle ha tagit er härifrån.

Som företrädare för Svenska kyrkan känner jag en särskild sorg över den roll som kyrkan spelat. Att orden om att vi alla är skapade till Guds avbild och lika i värde och värdighet inte fick det genomslag de borde ha haft. Att även kyrkans företrädare såg på begravda människor som intressanta benrester och inte skyddade deras gravar.

Vi är alla människor, delar av en enda mänsklighet. När en del av mänskligheten slutar se en annan som lika mycket värd leder det till övergrepp och förtryck - brott mot både Gud och människor. Det måste vi ständigt påminna oss om och en dag som denna blir det så tydligt.

Stegen dit, till övergrepp och förtryck, är inte alltid uppenbara. De kan lika ofta vara små och se banala ut. Ett lätt förakt för det som är annorlunda, för språk och kläder som låter och ser ut på andra sätt än de egna. Och för dem som utsätts för detta är risken stor att det skapar ett självförakt och en osäkerhet som gör människor tysta.

Men röster kan sällan tystas för evigt. Idag ljuder samiskan och jojken med en ny stolthet och jag gläds över det.

I vår tid omvärderar både samhället och kyrkan sin hållning när det gäller samiskt liv och samisk kultur. Svenska kyrkans arbete med vitboken beskriver och gör upp med kyrkans handlande i relation till det samiska folket i historia och nutid. Mina två närmaste företrädare som biskopar i Luleå stift har också tydligt erkänt kyrkans del i övergreppen och vi vill göra om och göra rätt, på det sätt som är möjligt. Vi önskar nu att den svenska staten följer efter och gör en motsvarande granskning.

I allt detta har vi har lärt oss mycket och inser att det finns ännu mer kvar att lära. Nu står vi här och vill försoning. Förstå det orättfärdiga som hänt, lyssna till de röster som tystades och hitta vägar där vi får göra om och göra rätt. Idag får ni återvända till er gravplats och den ska aldrig vanhelgas igen. Vi önskar er frid trots det som skedde.

Vi välkomnar er tillbaka och önskar att ni förlåter oss levande vår försumlighet, vårt oförstånd och vår glömska.

Biskop Åsa Nyström i media

Återbördanden

Att återbörda kvarlevor är att föra dem tillbaka till jorden där de en gång begravts. De har tagits därifrån av staten, som Svenska kyrkan varit en del av, ofta på rasbiologiska grunder.